Att ge i juletid – intervju med Simon Olsson

Det är juletid och folk strövar omkring på gator och torg med rungande stress över vad de ska köpa för julklappar till sina nära och kära. I en del av staden sitter folk med tankar som maler, Kommer jag få julklappen jag önskade mig? Kommer den här klänningen vara bra att ha på julfesten? Eller tankar som, är skinkan god nog?

I en annan del av staden planeras en julklappsutdelning till de som bor i träningslägenheter. Det är Simon, 21 år som med planering och stort hjärta har anlänt till guldsmedsgatan i Helsingborg för att dela ut de julklappar som han med hjälp av andra givmilda människor samlat in för att skänka glädje till de som inte har möjligheten att få uppleva ett julfirande om det inte varit för människor som honom.

Jag ringer Simon en tidig morgon innan han ska bege sig till jobb. Jag har själv precis vaknat och lägger fram ett kollegieblock och 2 pennor, ifall den ena inte skulle fungera. Trött och inte alls redo för dagen så sätter jag luren mot mitt öra och ringer. Efter 2 signaler så går det fram och jag möts av en pigg och energirik röst där jag kan snabbt kan konstatera att detta är en man med ett ständigt leende på läpparna och som är väldigt levnadsglad.

Jag ber honom berätta lite om hur hela processen sett ut från tanke till själva utförandet och han berättar att förmågan att ge till andra har han haft ända sedan barnsben. Han har tidigare hjälpt bland annat kvinnor i nöd och familjer i nöd och genom en konstutställning i Helsingborg med Blecky Moström som utställare så kom han i kontakt med Mathias som är boendestödjare. Tillsammans planerade de ett julfira

Simon berättar att han brukar göra så att han skapar grupper och evenemang på Facebook och bjuder in folk till att vara med och hjälpa till. Till denna tillställning så bjöd han in folk att skänka julklappar. Det kunde vara saker som de hade hemma eller saker som blivit köpta men bara låg i en vrå och inte användes, det fanns inget krav på att pengar skulle spenderas vilket gjorde att fler människor hade möjlighet att kunna ge. Han bjöd på pepparkakor, glögg, lussebullar och kaffe och folk som kom och skänkte stannade även kvar och samtalade med varandra. Det delades många skratt och folk i sitt samfund att skänka till andra kunde tillsammans få en givande stund i att umgås.

För Simon är det en otrolig fördel att förena nytta med nöje och hans livselixir är resan med att skänka fler leenden till världen, äkta leenden. Vi lever i en väldigt egocentrisk tid där man ofta fokuserar på att ” rå gott om sig själv” och många gånger har vi blicken riktade ner i telefonen. Simon säger att skulle varje människa lyfta blicken och lägga ifrån sig mobilen i 30 minuter och under den tiden ägna sig åt att vara medmänniska så hade världen sett annorlunda ut. Han förklarar hur det kan handla om något så enkelt som att stanna upp hos en människa och bara samtala eller kanske uppmuntra genom fina ord. ”Släpp fasaden och släpp in folk” är hans råd. Han berättar att han själv ”alltid haft det så jäkla bra” och att han då vill se andra människor må bra, ”Det är väldigt uppskattat och det behöver inte ta så lång tid”.

I vemod sitter jag i tankar om hur svårt det kan vara att ge när man inte har något att ge och frågar honom om hur han tänker utifrån den stora psykiska ohälsan som finns hos många idag. Kan det finnas svårigheter att skippa självömkan och ge till andra? Simon svarar då att han medger att vi lever i en skev värld men tror att hade man lärt sig i tidig ålder att ge till sina medmänniskor så hade det nog påverkat hur man gör det resten av livet. Det är nog något som man ska introducera i skolorna och vara mer fokuserade på. Läran om att ge och läran om resultatet av att ge.

Jag frågar honom avslutningsvis om han inte kan berätta om sig själv lite och vad han gör. Han beskriver sig själv som en kreatör och sysslar mycket med färg och form. Han jobbar i en second hand butik och påpekar att det är ett sätt att ge genom att värna om moderjord, ”Det är viktigt att ta tillvara på saker som redan är tillverkade istället för att köpa nytt”. Annars bor han i en gammal lanthandel som renoveras just nu och håller i det som ett projekt.

Vi delar många skratt och jag förstår snabbt att Simons hela existens är en enda gåva. Han är så rik på energi att det smittar av sig och har ett så stort hjärta att ens egna växer. Han ger till andra genom att bara vara han själv. När vi önskat varandra en fortsatt trevlig dag och jag tackat honom för att han ställt upp på intervju så kan jag känna hur hela jag har fått en ny energi att ta tag i denna fredag.

Simon är en väldigt klok ung man och jag kan bara hoppas och önska att du som läser detta kan inspireras till att lägga ifrån dig din mobil och släppa på fasaden och våga ge av det ömma hjärta du vet att du har. Bjud in till insamling för de utsatta eller finns där för en vän som behöver en axel och låt världen få en extra droppe kärlek och livselixir.