Rapporten Brister i samverkan bygger på 30 fall som kom in 2019. Orsaker som gruppen observerat återkomma är: Kommunikation, SIP, rutiner, helhetssyn, individfokus, kompetens, förståelse, bemötande och resurser.
Bristen som återkom i de flesta fall var kommunikation. Dessa tog sig uttryck på flera sätt och i de flesta fall handlade om att olika aktörer inte svarade den kontaktsökande. I andra fall handlade det om att man antingen såg på problemet på två olika sätt och inte kunde mötas och komma fram till en lösning tillsammans.
Kommunikationsbrist var ofta med i fallen där SIP ar fick ställas in. Som aktör i SIP så får du inte avboka utan måste skicka en kollega om du själv inte kan. Men här framgick det ofta att olika vårdgivare/aktörer bara avbokade eller inte svarade överhuvudtaget.
Bristande rutiner syftade till att en rutin som borde följts inte gjort det eller att den varit bristande. Exempel: Vårdaktör meddelar inte en annan vårdaktör att klient blivit utskriven eller att man missat vissa moment i en rutin.
Bristande helhetssyn och individfokus handlar om att man inte tänker längre än i nuvarande situation och sitt eget kärnuppdrag. Exempel kan vara att klienten som är nykter har på grund utav oro kring sin bostad tendens till att ta till alkohol eller droger för att klara av stressen. Detta i sin tur gör att klienten faller i sin utveckling.
Brist i kompetens och förståelse handlar ofta om bristen på kunskap kring sitt eget arbete eller andra aktörers arbete. Ett vanligt förekommande sådant är att skicka önskemål om vad andra ska göra istället för att göra det tillsammans eller ta reda på vilken hjälp den andra aktören kan hjälpa till med.
Brister i bemötande handlar om att klienten blivit otrevligt bemött.
Bristen i resurser handlade i år om endast två fall då gruppen hårdrog resursbrist där det verkligen finns brist på ekonomi och personal.
Min mening som brukarrepresentant i gruppen
På grund utav rådande situation med covid-19 så har det inte funnits några möten som lokala samråd där denna rapport tas upp och diskuteras. När man sitter med i denna grupp så vill jag gärna förstå hur problemen uppstått. Vad man gör åt problemen som uppstått och vilka åtgärder som skapas för att problemen inte ska fortsätta uppstå. Förra året gav rapporten respons genom att man tittade på utbildningar i SIP-modellen.
Man bjöd även in chefer från de berörda instanserna som kom upp i fallen för att få en inblick i hur de jobbar och det förde med sig diskussioner om hur man kunde börja med förbättringar redan då. I år har jag inte sett något av detta eftersom covid-19 förhindrar folk att träffas i större grupper. Jag tror att rutinen att ha detta varje år leder till små förändringar med förbättringar eftersom. Man kanske inte kan lösa allt på en gång men har man detta som ett återkommande moment varje år så finns det nog nära i tankarna och med tiden kommer nya lösningar dyka upp.
Jag önskar även att rapporteringar om brister i samverkan som kommer in är mer informativa och att de skriver ner de åtgärder de tar till och hur det i sin tur blev med det. I något av fallen så fanns det svårigheter att se vem som gjort rätt och vem som gjort fel på grund utav att det inte fanns information nog om händelsen. Brister i samverkan gruppen finns till för att analysera vilka problem som återkommer och försöka kommunicera och skapa vägar för att detta ska ske i samma utsträckning. Då är det även viktigt att den som rapporterar gör det noggrant.
Gruppen har bestått utav brukarrepresentanter, personligt ombud från PO Skåne, inflytandesamordnare från regionen och kommunikatör samt psykiatrisamordnare på socialförvaltningen i Helsingborg. Nya deltagare i arbetsgruppen är representanter från Landskrona stad och Ängelholms kommun. Gruppen har lyft barnperspektivet genom att bjuda in enhetschef från barn- och ungdomspsykiatrin i Helsingborg och sakkunnig på socialförvaltningen i Helsingborg, Barn, unga och familj och sektionschef från Individ och familj i Landskrona.
