Workshop – Det tredelade föräldraskapet

Den 15 januari var det workshop på HBG Works. Workshopen hade temat ”Det tredelade föräldraskapet”, där syftet var att ta upp frågeställningar som skulle leda till diskussion och i diskussionen komma fram till hur vi ska gå vidare, för att i nästa steg lägga fram ett konkret direktiv över vad som vi kan göra för att utveckla och forma oss efter problematiken man kunde se fanns idag vad gällde de olika frågeställningarna.

Det tredelade föräldraskapet står i kontext till det familjehemsplacerade barnet. Hur samverkar vi för att barnet eller ungdomen som är familjehemsplacerad ska få ett så möjliggörande, ärligt och värdigt bemötande av de insatser som finns att tilldela i staden. Hur bemöter vi föräldrar som har familjehemsplacerade barn eller haft placerade barn tidigare men känner att de behöver stöd då det finns en skam i att inte kunna/kunnat ta hand om sitt eget barn.

I workshopen jobbade man utifrån modellen open space som innebär att det är deltagarna som är de som driver frågor de vill diskutera och möjliggöra en utveckling. De som bar på en fråga skrev ner den på ett papper som senare tilldelades ett gruppnummer. Alla som var intresserade av frågan gick då till den grupp där frågan diskuterades. Det fanns 3 dialogpass, du hade möjlighet till att vara med i 3 frågor att diskutera, var du inte självaste trådskaparen så kunde du röra dig fritt till andra diskussioner.

Jag själv valde 3 diskussioner och stannade kvar hela dialogstiden. Första grupp och frågeställning som jag deltog i löd ” Hur underlättar vi bemötandet mellan kommunen och den kantstötta?” Och frågan var ställd utifrån hur föräldrar till familjehemsplacerade barn får det stöd idag de behöver. Finns det ett annat sätt att mötas på än i ett kontorsrum med flera tjänstemän mot en som har hundra frågor kring varför? vad händer? när? Hur? Kan man göra mötet mellan förälder och socialsekreteraren mer enskilt och tryggt, där frågorna i lugn och ro kan ställas? Idag finns PUFF som är en brukardriven stödgrupp där föräldrar med placerade barn kan mötas och ge varandra stöd. Men vad kan man ge för stöd från självaste socialförvaltningen? Idag finns inget uttalat stöd men i frågan hur vi går vidare så kommer man fram till att man ska bli bättre att kalla till verksamhetsmöten och stödet ska ingå som en del av självaste processen av en placering.

Andra dialoggruppen diskuterade man frågan ungefär ” hur stöttar man placerade barn som har en förälder i missbruk?” Den frågan ställdes utifrån att trådskaparen hade erfarenhet av att det finns ett glapp mellan kontakten av personal som jobbar med tillfrisknande missbrukande och socialsekreterarna mellan barnen. Föräldrar jobbar för att bli ren och återfå vårdnad och/eller kontakt med/om sina barn. Men en del tar återfall och då är det barnet/ungdomen som tar skadan av att bedömningen till återkontakt gått för fort. Barnet känner sin förälder bäst, hur ser vi till att det sker en samverkan och dialog mellan vårdinsatsen för den missbrukande föräldern och socialsekreterare till barnet, allt för att barnet/ungdomen ska känna sig tryggt, behålla förtroendet för de som ska vara där och vara till hjälp och slippa besvikelse. Jag har för mig att vi kom fram till samma ”lösning” som i förra dialoggruppen att det ska upp på verksamhetmöten.

Den sista dialogperioden så valde jag att ingå i en disskussionsgrupp där frågeställningen var ungefär ” Vad behöver jag som barn?” Här var det dags för att göra barnets röst hörd. Vi var 3 personer med erfarenhet av att vara familjehemsplacerade och vi hade alla våran egen berättelse av hur ett litet frö lett till en ond spiral med åren. Frågan ställdes om vad vi önskade något gjort för oss? Jag själv svarade att jag hade önskat att de ruskade om mig och berättat hur följden sett ut om jag berättat? För man är inte dum när man är ung. Man vill inte skada anhöriga eller göra det värre. Man vet att det man berättar skadar de man älskar men man är för ung för att veta hur. Även om de man älskar inte kan ta hand om en eller gör en illa så älskar man dem. Själv hade jag en mamma som alltid hade som mantra att ”det är bäst att hålla käft”. Något så litet som att se att vuxna verkligen kämpar för att hjälpa en kan så ett frö att där finns människor som bryr sig. Det är något man bär med sig. Ser barn/ungdomen inte att de vuxna vill eller kan hjälpa så spinner det vidare i tankar om att känna sig oälskad och oönskad vilket i sin tur leder till att i äldre ålder söker sig till de som ger en uppmärksamhet, det kan leda till hantering av droger, personer som utnyttjar en sexuellt, äldre män, kriminellt umgänge, svårt att förstå gränser i relationer i värsta fall mord. Citat från en deltagare ” man är inte så kräsen”. Så slutsatsen i den gruppen var att man ha tålamod att låta barnet öppna upp sig då det tar ungefär 1 år innan barnet känner sig trygg i kontakten och våga ställa starka frågor. Du agerar kan du inte skada barnet mer än vad det är, men att inte agera skadar barn. Lyssna till din magkänsla som kontakt med barn/ungdom.

Ett annat spår var att det behövs utvecklas bra barnböcker som verkligen besvarar de återkommande frågorna barnet har. De som finns idag är för svåra att tyda och ger inte svar på de frågor böckerna egentligen ska ge svar på. Barn förtjänar ärlighet. Ska det tillsättas en grupp som kan se över detta med barnböcker som rör sig om tunga ämnen?

Vi var 55 personer på plats som alla hade sina frågor de brann för och centralt för detta var barnen/ungdomarna och föräldrarna. Vi är brukarerfarna eller socialsekreterare, jobbar med anhörighetsstöd, boendestöd, på olika boenden, enhetschefer, sektionschefer eller med att rekrytera jourhem och familjehem samt andra liknande yrken som alla på något sätt kommer i kontakt med dessa klienter.

En otroligt givande förmiddag och önskar få se mer utav denna modell som jag uppfattade väldigt effektiv för att mötas och diskutera samt ge varandra idéer.

Att ge i juletid – intervju med Simon Olsson

Det är juletid och folk strövar omkring på gator och torg med rungande stress över vad de ska köpa för julklappar till sina nära och kära. I en del av staden sitter folk med tankar som maler, Kommer jag få julklappen jag önskade mig? Kommer den här klänningen vara bra att ha på julfesten? Eller tankar som, är skinkan god nog?

I en annan del av staden planeras en julklappsutdelning till de som bor i träningslägenheter. Det är Simon, 21 år som med planering och stort hjärta har anlänt till guldsmedsgatan i Helsingborg för att dela ut de julklappar som han med hjälp av andra givmilda människor samlat in för att skänka glädje till de som inte har möjligheten att få uppleva ett julfirande om det inte varit för människor som honom.

Jag ringer Simon en tidig morgon innan han ska bege sig till jobb. Jag har själv precis vaknat och lägger fram ett kollegieblock och 2 pennor, ifall den ena inte skulle fungera. Trött och inte alls redo för dagen så sätter jag luren mot mitt öra och ringer. Efter 2 signaler så går det fram och jag möts av en pigg och energirik röst där jag kan snabbt kan konstatera att detta är en man med ett ständigt leende på läpparna och som är väldigt levnadsglad.

Jag ber honom berätta lite om hur hela processen sett ut från tanke till själva utförandet och han berättar att förmågan att ge till andra har han haft ända sedan barnsben. Han har tidigare hjälpt bland annat kvinnor i nöd och familjer i nöd och genom en konstutställning i Helsingborg med Blecky Moström som utställare så kom han i kontakt med Mathias som är boendestödjare. Tillsammans planerade de ett julfirande med de boende och en insamling av julklappar.

Simon berättar att han brukar göra så att han skapar grupper och evenemang på Facebook och bjuder in folk till att vara med och hjälpa till. Till denna tillställning så bjöd han in folk att skänka julklappar. Det kunde vara saker som de hade hemma eller saker som blivit köpta men bara låg i en vrå och inte användes, det fanns inget krav på att pengar skulle spenderas vilket gjorde att fler människor hade möjlighet att kunna ge. Han bjöd på pepparkakor, glögg, lussebullar och kaffe och folk som kom och skänkte stannade även kvar och samtalade med varandra. Det delades många skratt och folk i sitt samfund att skänka till andra kunde tillsammans få en givande stund i att umgås.

För Simon är det en otrolig fördel att förena nytta med nöje och hans livselixir är resan med att skänka fler leenden till världen, äkta leenden. Vi lever i en väldigt egocentrisk tid där man ofta fokuserar på att ” rå gott om sig själv” och många gånger har vi blicken riktade ner i telefonen. Simon säger att skulle varje människa lyfta blicken och lägga ifrån sig mobilen i 30 minuter och under den tiden ägna sig åt att vara medmänniska så hade världen sett annorlunda ut. Han förklarar hur det kan handla om något så enkelt som att stanna upp hos en människa och bara samtala eller kanske uppmuntra genom fina ord. ”Släpp fasaden och släpp in folk” är hans råd. Han berättar att han själv ”alltid haft det så jäkla bra” och att han då vill se andra människor må bra, ”Det är väldigt uppskattat och det behöver inte ta så lång tid”.

I vemod sitter jag i tankar om hur svårt det kan vara att ge när man inte har något att ge och frågar honom om hur han tänker utifrån den stora psykiska ohälsan som finns hos många idag. Kan det finnas svårigheter att skippa självömkan och ge till andra? Simon svarar då att han medger att vi lever i en skev värld men tror att hade man lärt sig i tidig ålder att ge till sina medmänniskor så hade det nog påverkat hur man gör det resten av livet. Det är nog något som man ska introducera i skolorna och vara mer fokuserade på. Läran om att ge och läran om resultatet av att ge.

Jag frågar honom avslutningsvis om han inte kan berätta om sig själv lite och vad han gör. Han beskriver sig själv som en kreatör och sysslar mycket med färg och form. Han jobbar i en second hand butik och påpekar att det är ett sätt att ge genom att värna om moderjord, ”Det är viktigt att ta tillvara på saker som redan är tillverkade istället för att köpa nytt”. Annars bor han i en gammal lanthandel som renoveras just nu och håller i det som ett projekt.

Vi delar många skratt och jag förstår snabbt att Simons hela existens är en enda gåva. Han är så rik på energi att det smittar av sig och har ett så stort hjärta att ens egna växer. Han ger till andra genom att bara vara han själv. När vi önskat varandra en fortsatt trevlig dag och jag tackat honom för att han ställt upp på intervju så kan jag känna hur hela jag har fått en ny energi att ta tag i denna fredag.

Simon är en väldigt klok ung man och jag kan bara hoppas och önska att du som läser detta kan inspireras till att lägga ifrån dig din mobil och släppa på fasaden och våga ge av det ömma hjärta du vet att du har. Bjud in till insamling för de utsatta eller finns där för en vän som behöver en axel och låt världen få en extra droppe kärlek och livselixir.

Workshop om rekrytering med brukarmedverkan

Vill du vara brukarrepresentant i en workshop för rekrytering med brukarmedverkan? Tillsammans med forskare från Centrum för tjänsteforskning ska socialförvaltningen se över hur vi bäst använder brukares erfarenhet vid rekryteringar.

I snart två år har socialförvaltningen testat att ha brukarmedverkan vid rekrytering. Nu tittar forskare från Centrum för tjänsteforskning (CTF) vid Karlstad universitet på vår process för att se om det leder till mer kvalitativa rekryteringar eller om vi kan se andra värden som det bär med sig. Målet för oss är att processen ska bli bättre och tydligare, för att brukarens insats ska komma bäst till sin rätt.

För att skapa en bättre bild av vad vi på socialförvaltningen behöver anordnar vi nu en workshop där chefer och brukare deltar, tillsammans med forskare och utvecklare. Vi söker cirka 10 brukarrepresentanter, både dig som har varit med vid rekryteringar och dig som inte har det.

Datum: tisdag 25 februari

Tid: klockan 13.15-16.00

Plats: Bredgatan, våning 5, rum 517

Fika: Yes, absolut! Meddela om du har någon allergi och behöver särskild fika.

Anmäl ditt intresse till david.bergstrom@helsingborg.se.

Nya handlingsplaner för psykisk hälsa

Helsingborgs stad har antagit nya handlingsplaner för arbetet med psykisk hälsa, en för barn och unga och en för vuxna. Planerna ska gälla 2020-2022.

Handlingsplanerna beskriver övergripande hur Helsingborgs stads fyra förvaltningar med social inriktning; arbetsmarknadsförvaltningen, skol- och fritidsförvaltningen, socialförvaltningen och vård- och omsorgsförvaltningen arbetar med psykisk hälsa för barn och unga samt vuxna.

Syftet med denna överenskommelse är att skapa förutsättningar för ett långsiktigt arbete med psykisk hälsa och ett gemensamt ansvarstagande från förvaltningarna.

Målet är att befolkningen ska erbjudas individ- och behovsanpassade samt effektiva insatser av god kvalitet. Parterna är överens om behovet av en långsiktig plan, med gemensamma strukturer för fortsatt utvecklingsarbete och utifrån bästa tillgängliga kunskap.

Helsingborgs stads handlingsplan för överenskommelse om psykisk hälsa 2020-2022 – Barn och unga

Helsingborgs stads handlingsplan för överenskommelse om psykisk hälsa 2020-2022 – Vuxna

Gemensam utvecklingsgrupp 20 januari – tema barnkonventionen blir svensk lag

Välkommen till Gemensam utvecklingsgrupp 20 januari, med huvudtemat barnkonventionen blir svensk lag.

Socialförvaltningens jurist Jessica Randevik berättar hur det påverkar stadens arbete och dig som förälder, barn eller ungdom.

Tid: klockan 13:30-15:30

Plats: Fontänhuset Helsingborg, Norra strandgatan 8

Övrigt på dagordningen

  • Part (Preventivt arbete tillsammans) berättar om sitt arbete med barn och ungas delaktighet
    • Upplevelser och insikter
    • Barnperspektiv eller barnets perspektiv
  • Nytt i föreningarna
  • Övriga frågor

Mötet är öppet för alla. Tipsa gärna en vän!

Kommande möten

24 februari – tema ej klart
16 mars – tema ej klart
20 april – tema ej klart
18 maj – tema ej klart
Skicka gärna förslag på teman till david.bergstrom@helsingborg.se.

Gemensam utvecklingsgrupp är ett nätverk för personer med intresse för sociala frågor, samverkan, delaktighet och utveckling i Helsingborg. Vi som bjuder in är socialförvaltningen i samverkan med Fontänhuset Helsingborg. Mer om Gemensam utvecklingsgrupp.

Blecky Moström till Vinterfesten

Till helgen ska ett vinterevent äga rum vid gamla brandstationen i Helsingborg. Konstnärer som alla brinner med sin skaparkonst är på plats och en av dem är Blecky Moström.

Blecky kommer från Umeå och är 67 år. När han flyttade till Helsingborg i Skåne så kände han att han behövde hitta något att sysselsätta sig med. Konsten och skapandet var det som låg Blecky varmt om hjärtat.

Blecky har tidigare haft en utställning med sina glastavlor på Bredgatan 17 och nu ska han den 11 januari ställa ut igen vid gamla brandstationen i Helsingborg. Ett vinterevent med flera utställare som precis som Blecky, brinner för skapandet.

Jag frågar honom om han alltid hållit på med konst i någon form och han svarar lite velande ja. Han berättar att han gillar stora projekt och att det ska vara en utmaning. Tidigare har han byggt skepp och ett av skeppen var självaste Wasa skeppet. Han hade lyckats få tag på ritning av skeppet och satte direkt igång med att sätta ihop skeppet med hjälp utav tändstickor och lim. Hans kommentar till själva skapelsen var ungefär: ” De som konstruerade Wasa skeppet måste ju varit idioter, det är ett jäkla höghus”.

Varje skepp Blecky skapade tog omkring 6 månader men känslan att bli klar och att få höra att folk tyckte om det han gjorde sporrade honom.

I de nya utställningarna jobbar han med glas. Han berättar att han fascineras av materialet och älskar sättet glaset bryter ljus på, där av så jobbar han med olika glasdelar i flera färger och förklarar hur mångt och mycket glas idag har en falsk fasad. De är ytbelagda med plastfärg och det gillar inte Blecky utan ser värdet i glas som har en egen färg. Till glaset olika brytningar så har han tillsatt olika lampor i olika färger för att glaset ska bryta ljuset på olika sätt. ”Det finns en hel fysik bakom”.

Blecky berättar att för att få tag i materialet så har han fått lägga mycket pengar på framförallt lim och ramar, men att det varit värt det, glaset har han köpt på loppis. Hittills har han sålt 8 tavlor av 10 och förväntar sig kunna sälja fler på vintereventet. Han vill verkligen komma framåt och önskar att folk har hans konstverk i sitt hem.

Han önskar gärna bli sponsrad med lim, ramar och glas så han kan fortsätta hålla på med sin konst. Så ska du till vintereventet i helgen och har massa glas, lim eller ramar i förrådet som bara står och skräpar så lämna det till Blecky. Men främst önskar han lim, då det är största utgiften.

I intervjun har Blecky med sig sin boendestödjare Mathias som hjälper honom i hans mål om att nå ut med sin konst. De har kommit varandra nära och Mathias säger att det har varit enkelt att bygga en relation med någon som brinner för något så mycket. Det har varit väldigt givande att kunna få hjälpa Blecky komma framåt.

Näst på tur ska Blecky försöka få till en utställning hos kulturkvarteret portugal. Hans stora mål är Dunkers och han hoppas verkligen få ställa ut där en dag.

Här finns länken till Vinterfesten om du är sugen på att kika in: VINTERFEST GÅSEBÄCK

Chatta med BUP

En chatt dit ungdomar kan vända sig anonymt för att rådgöra med erfaren BUP-personal i generella frågor som rör psykisk hälsa/psykisk ohälsa. Projektet testas som pilot med start vintern 2019.

Chatten finns tillgänglig på BUP Skånes webbsida: skane.se/bupchatt Chatten bemannas av personal från En väg in.

  • Målgrupp: Skånska ungdomar mellan 12–17 år.
  • Tid: Tisdagar och torsdagar mellan klockan 16:00–19:00
  • Budskap: Chatta anonymt med erfaren BUP-personal för att få råd och stöd vid i frågor som rör psykisk hälsa hos barn och unga.
  • Övergripande mål: Att få fler ungdomar att våga fråga och be om hjälp vid psykiska besvär.  Att nå fler unga via en naturlig kanal med högt förtroende.  Att ha bidragit till en ökad tillgänglighet för en målgrupp som idag inte har en naturlig kanal att nå BUP via.

Sprid gärna information genom att trycka ut materialet: A3-affish

Anhörigstöd – Vårens program

Nu finns vårens program för anhörigstöd ute. Detta året bjuder på filmvisning, teaterpjäs, föreläsningar och evangemang samt hittar du tider för träffar.

Redan nu i slutet av januari får ni ta del av Funktionfesten Januarisol som presenteras med öppet hus på dunkers kulturhus. Här kommer det finnas aktiviteter för stora och små. På söndagen ingår Dunkers Söndagsscen i Tema Funktion och vi visar Miramos med Danskompaniet Spinn som också spelar för skolor 27/1-28/1. Onsdagen visar vi Östra Teaterns starka och berörande föreställning När Lillan kom till jorden.

Ni får under våren höra Sabina Sjöberg föreläsa om att vara mamma till en dotter med NPF-diagnos, se filmen ”min pappa tror han är kungen av atlantis” och höra manusförfattaren, producent och skådespelare Simon som skapat filmen utifrån sann berättelse från hans egna liv, berätta om hur det är att leva med skammen. Maria Estling Vannestål berättar om vemodet att inte räcka till när man väntar sitt fjärde barn och har en mamma som insjuknar i demenssjukdom.

Hela programmet kan ni ta del av här: Vårens anhörigstödprogram

Minnesanteckningar Gemensam utvecklingsgrupp 16 december 2019

Temat för decembermötet var föreningarnas förutsättningar. Vi hade en liten workshop om hur vi kan samverka mer och Joakim Grina från Sopact/Lunds universitet tipsade om hur föreningar kan söka pengar från olika fonder.

Minnesanteckningar Gemensam utvecklingsgrupp 16 december 2019 (pdf)

Presentation Sopact (pdf)

Kommande möten

  • 20 januari – tema: barnkonventionen blir svensk lag
  • 24 februari – tema ej klart
  • 16 mars – tema ej klart
  • 20 april – tema ej klart
  • 18 maj – tema ej klart