Leif Redestig – 1951-2021

Leif Redestig har avlidit. Leif jobbade åtskilliga år på socialförvaltningen i Helsingborg, de senaste åren som utvecklare. Han var bland annat en drivande kraft för att bygga upp arbetet med tjänstelogik och brukardelaktighet, som vision, som teori och i praktiskt arbete. För att hedra minnet av Leif återpublicerar vi här en intervju som två av våra brukarutvecklare gjorde med honom i samband med hans pensionering 2019.

Leif ledde bland annat Gemensam utvecklingsgrupp ihop med föreningar och brukare under flera år. Han var också mycket engagerad i Vorta Droms arbete för romsk inkludering och områdesarbete på Adolfsberg. Tidigare har han varit med om att grunda Skolfam, som nu är en nationellt spridd metod för att ge stöd till familjehemsplacerade barn. Leif gick i pension 2019, men har fortsatt att jobba i olika utvecklingsprojekt som timanställd. Han blev 69 år. Vi återkommer med en längre minnestext om Leif inom kort.

Leif Redestig, Bo Pettersson och Ia Jonsson.

I samband med pensionsavgången återförenade vi Leif med Bo Pettersson och Ia Jonsson, två av dem med egen brukarerfarenhet som varit med längst i de olika utvecklingsprojekten.

Ia: När och varför bestämde du dig för att bli socialarbetare?

– Jag utbildade mig till socionom på 70-talet. Det var ett allmänt samhällsintresse som låg bakom valet, men jag vet inte hur genomtänkt det var egentligen…

– Sedan började jag jobba i Helsingborg 1975. Det var annorlunda på den tiden. Vi var 7-8 socialsekreterare som ansvarade för 20 procent av staden. Då skötte vi alla frågor och försörjningsstöd var det som tog upp den mesta tiden.

– Det var stor omsättning av personal. Det fanns ingen tidsbokning, utan kontoret var öppet mellan vissa tider. Vi visste aldrig hur många som skulle komma. Därmed blev det också en väldig omsättning av ärenden. Vi fördelade om ärenden efter hand, beroende på vem som hade mycket att göra. Det innebar förstås att klienterna bytte handläggare ofta. Det fanns också en utbredd inställning att du inte skulle läsa in dig på klienternas akter, för att inte skapa dig förutfattade meningar.

– Att ha ansvar för allting ledde till att missbruksbehandlingen alltid kom i sista hand. Sedan delades det upp och omorganiserades i staden.

– Men det fanns saker som var bättre än idag också. Vi hade en socialmedicinsk enhet, med en barnläkare, som kunde namnen på alla barnen i stadens förskolor, och en psykiatriker. De var alltid tillgängliga för oss och alltid med när det handlade om barnavårdsärenden. Men sedan separerades sjukvård och socialt arbete och var och en skulle sköta sin del.

Bosse: Hur och när började de här tankarna med tjänstelogik och brukardelaktighet för dig?

– Du kan säga att det började redan på 70-talet, när jag gjorde 10 djupintervjuer med långa bidragsfall, ett arbete som sedermera uppmärksammades av Socialstyrelsen. Då upptäckte jag att jag inte alls fick de svar jag hade väntat mig.

– En äldre man fick frågan vad han tyckte om att komma var fjortonde dag för att få sitt bidrag: ”Tjejerna här vill att jag ska komma så ofta – då gör jag det. De är så trevliga och jag har inte mycket att göra.”

– En annan fick börja om åtskilliga gånger i sina kontakter eftersom handläggare slutade så ofta. Så fort hon började få förtroende slutade den handläggaren också. Till slut gav hon upp. Hennes dåvarande socialsekreterare tyckte att ”hon vill ingenting, det är inte lönt, hon är inte motiverad”. Handläggaren kunde inte förstå vad den ständiga omsättningen av personal hade för påverkan på “klientens motivation”.

– Det lärde mig mycket om hur du kan få fram kunskap om hur det egentligen fungerar, genom att faktiskt fråga klienterna själva. Du måste engagera dig själv för att fullt förstå klientens perspektiv.

– Sedan gick jag en kurs i tjänsteforskning 2000. Brukarmedverkan beskrevs på den tiden som en maktfråga. Om de ska vara med och bestämma måste någon annan förlora makt. Min utgångspunkt har hela tiden varit att vi måste fråga våra användare för att kunna skapa bättre tjänster. Båda parterna tjänar på samarbetet. Men du måste verkligen vilja ha svar – och sedan använda det till någonting.

Bosse: Ja, tar du inte hand om det som kommer fram efteråt är det meningslöst, bortkastat.

Ia: Det var många som slutade säger du, men varför blev just du kvar så länge?

– Jag blev kvar eftersom jag fick möjlighet att arbeta med utveckling också. Hade det inte varit så tvivlar jag starkt på att jag hade fortsatt så länge. Vi byggde bland annat upp team tillsammans med barnpsykiatrin och alla inblandade.

Bosse: Vilken är din framtidsvision av utvecklingen med brukarmedverkan?

– Om du ska vara framgångsrik är kundanpassning en förutsättning. Ser du på den privata marknaden är det avgörande. Som myndighet har vi ju lagar och politiker att ta hänsyn till, men även strukturen och tolkningen av lagarna som lever kvar i väggarna. Förvaltningen måste mena allvar och inse fördelarna med att engagera brukare, men det känns som att det är på gång nu. Sedan gäller det att hitta metoderna och kompetensförsörjningen.

– Vi skulle kunna engagera folk med brukarerfarenhet mycket tätare. Vi måste ha en stabil kärna, precis om ni har varit, men samtidigt utöka arbetet till fler. Förhållandena ändras. Brukarerfarenhet är en färskvara. Hur ser vi på försörjningen av kompetensen brukarerfarenhet? I Storbritannien finns det ett upplägg där personer med egen erfarenhet får en utvecklingstjänst under ett år. Detta kan sedan kopplas till arbetsmarknadsinsatser under en begränsad tid.

– Du måste också bestämma dig för vilka utvecklingsdelar som är viktigast och försöka attrahera rätt krafter. Det är inte bara att anställa folk, då blir de tjänstemän. Det behövs några stadiga krafter och den som visar sig ha rätt förutsättningar kan absolut gå hela vägen och bli socialarbetare. Men det ska också finnas enklare möjligheter att komma in, där du inte behöver ta lika mycket ansvar.

Ia: Jag har funderat på att vi borde kunna starta en brukarförening som söker egna projektpengar. Då kan föreningen dela ut belöningar i andra former än vad staden kan och det skulle lösa problemen med arvoden som äts upp av försörjningsstöd eller ställer till det med försäkringskassan.

– Det är en intressant tanke. Helst vill vi samarbeta med föreningar, det sa vi tidigt.

Ia: Har det alltid varit svårt att få internkommunikationen att fungera mellan verksamheterna?

– Det finns många olika förhållanden i en stor organisation att ta hänsyn till. Historiskt sett finns det enheter som är i fullt krig och enheter som har vapenstillestånd men som inte kommunicerar med varandra. Andra håller fred. Förhållanden som ständigt ändras.  Så ser det ut i alla stora organisationer.

Ia: Jag minns första gången jag träffade dig för en intervju för ett uppdrag. Det var jätteläskigt. Rehabteamet frågade om jag var intresserad. Jag hade varit sjukskriven i väldigt många år. Du var så propert klädd och såg så sträng ut. Men du pratade om vad som var fel på förvaltningen och vad ni ville ändra på. ”Va, vet ni om det?”, tänkte jag. Det tände gnistan att jobba med förändring, att vetskapen finns om vad som inte funkar – och det stämmer oftast med brukarnas bild av vad som inte funkar. Det gör det ännu mer frustrerande…

Bosse: Hur för ni som utvecklare över era visioner till resten av förvaltningen?

– Det finns ett intresse, en mognad i verksamheten och nyckelpersoner som brinner för detta. Men det gäller att få med alla på tåget. Det måste bli resultat av arbetet som många kan se och förstå vikten av. Det måste vara konkret och finnas en koppling till vardagen.

Ia: Brukare behöver komma ut på alla våningar. Informationen stannar om du inte träffas personligen och pratar i vardagliga situationer.

– Rekryteringsprojektet ska vara en sådan ögonöppnare som ingen kan missa till slut. Det gör det samtidigt lättare att attrahera folk som vi vill ha.

Ia: Vi borde gå runt i huset på veckofika och ta med oss gurka och paprika… Jag har hört att ni bara får smör och ost numera.

– Metoder kommer och går och då ska alla gå på utbildning i det senaste. ”Då blir det bra.” Men tjänstelogik har en långsiktighet. Det är inte nyckfullt. Det har framtiden för sig. Vi måste få ner kostnaderna. Vi måste skapa mer nytta, för mindre resurser.

– Tidigare har omorganisationer varit svaret på allt. Tjänstelogik ÄR en omorganisation – i grunden, inte i det där övergripande. Det här handlar om att förstå tjänsterna och om de leder till något bättre. Se på Skolfam till exempel, som är framgångsrikt – varför jobbar vi inte så mot fler grupper?

Bosse: Har vi lagar som försinkar oss?

– Ja, det finns ett enormt regelverk kring rättstryggheten. Du måste följa reglerna. Men vi fokuserar inte tillräckligt på vad som ger effekt.

Ia: Är det inte också hur ni väljer att tolka lagarna?

– Jo, men risken är att viljan att fokusera på regelverket blir viktigare än att skapa nytta. Min huvuduppgift är att se till att du får det bättre, sen finns det ett regelverk att ta hänsyn till.

Ia: Hade det varit bra att utbilda fler i Case management?

– Själva konceptet är utmärkt, men för att det ska överleva måste det finnas möjlighet att använda det konkret i vardagen och se resultat.

Ia: Vilka planer har du framöver?

– Jag är fortfarande engagerad i vissa delar på Adolfsberg, tillsammans med Vorta Drom, med att förbättra utbildningsförutsättningar för föräldrar och barn. Annars har jag inga problem att få dagarna att gå som pensionär.

Ia: Har du något råd till dem som ska driva utvecklingsarbetet vidare?

– Fokusera på vad som kan medföra nytta för klient och samhälle. Och att utveckling ständigt måste röra sig framåt, annars stagnerar den. Stagnation leder ofrånkomligen till sönderfall.

LP öppnade nattcafé i kylan

När vintern och kylan kom, i alla fall i några dagar, öppnade LP-verksamheten i Pingstkyrkan upp nattcafé för de hemlösa. Vår invånarreporter Sandra Linderos har träffat Renée Dahl på LP.

När kylan kommer och snön lägger sitt täcke över staden är det många som känner glädje över att det kommit lite riktigt vinter i Helsingborg. Men det finns en utsatt grupp av människor som fasar för denna period, de som inte har ett varmt hem att gå in i, stadens hemlösa.

Jag träffar Renée Dahl som är ansvarig för LP Helsingborg, för när kylan kom hårt in och det blev flera minusgrader ute öppnade hon upp LP nattcafé så att dessa människor skulle slippa vara utomhus.
– När jag såg väderleksrapporten på tisdagen om att det skulle gå upp mot minus 11 grader på lördagsnatten gick jag in till vår sociala pastor i Pingstkyrkan Gustaf Nyström och berättade mina tankar och idéer.

Responsen ifrån kyrkan kom snabbt och nattcaféet kunde öppna upp redan på torsdagen den 14 januari och hade öppet tre nätter i rad. Kyrkan handlade in mat, frukost, kuddar och filtar till de gäster som skulle komma, så de även kunde få lite vila under natten. Det fanns volontärer för natten som hoppade in med kort varsel och en som arbetar inne på Pingstkyrkans secondhand-butik ändrade till och med om i sitt schema för att få det att gå ihop nätternas öppettider.
– Vi tackar för de volontärer som kunde komma, och hoppas på att vi kan få fler volontärer säger Renée.

Renée talade om för de hemlösa som brukar komma till LP på veckodagarna att det ordnats så det kunde vara öppet på natten för dem och tacksamheten ifrån gästerna var stor.
Öppettiderna var från 20.00 på kvällen till 8.30 på morgonen torsdag till lördag och på söndagen hade de öppet till 11.00 eftersom de har frukost för hemlösa varje söndag mellan 8.15-11.00.
– Vi hade en besökare som sa att vi räddat hans liv för att han slapp sova ute i den kylan, vi hade någon gäst som kom mitt i natten för en bit mat, vi satte igång någon film på kvällen och alla var otroligt tacksamma. Blir det lika kallt igen, kommer vi öppna upp dörrarna för fler nattcafé-nätter säger Renée Dahl.

För att de hemlösa ska få möjlighet till ett långsiktigt stöd har Renée kontakt med socialförvaltningens uppsökande boendehandläggare.

(Text och bild: Sandra Linderos)

Du kan söka hjälp hos socialförvaltningen

Du som är skriven i Helsingborg och hemlös på grund av beroendeproblematik och/eller psykisk ohälsa kan söka stöd hos socialförvaltningen. På stödboendet Fenix (Gåsebäcksväven 4) finns akutplatser från 16.00 på eftermiddagen till nästa morgon. Om efterfrågan på platserna ökar i dåligt väder finns beredskap för att öppna fler. Du kan även få hjälp att söka stöd av våra uppsökande boendehandläggare Luis Olsson och Emma Strömsten.

Redovisning av stimulansmedel för psykisk hälsa – och uppdaterade handlingsplaner

Helsingborgs stad redovisar hur vi har använt nationella stimulansmedel för psykisk hälsa under 2020. Dessutom har vi uppdaterat handlingsplanerna, som gäller fram till 2022.

Bland satsningarna 2020 kan vi bland annat se en direktsänd halvdag för ungdomar under Skåneveckan för psykisk hälsa och utbildningsdagar för allmänheten i första hjälpen till psykisk hälsa (MHFA).

Syftet med denna överenskommelse är att skapa förutsättningar för ett långsiktigt arbete med psykisk hälsa genom ett gemensamt ansvarstagande från berörda aktörer. Målet är att vi ska erbjuda invånarna behovsanpassade och effektiva insatser av god kvalitet.

Uppdaterade handlingsplaner

Helsingborgs stad har uppdaterat sina handlingsplaner för arbetet med psykisk hälsa, en för barn och unga och en för vuxna. Planerna gäller till och med 2022.

Handlingsplanerna beskriver övergripande hur Helsingborgs stads fyra förvaltningar med social inriktning; arbetsmarknadsförvaltningen, skol- och fritidsförvaltningen, socialförvaltningen och vård- och omsorgsförvaltningen arbetar med psykisk hälsa för barn och unga samt vuxna.

Gemensam utvecklingsgrupp 18 januari – om idéburet offentligt partnerskap (IOP)

På årets första Gemensamma utvecklingsgrupp kommer vi att ha temat idéburet offentligt partnerskap (IOP). Tora Törnquist från Nätverket - idéburen sektor Skåne berättar om hur föreningar kan skriva samarbetsavtal med offentliga verksamheter och vad som är bra att tänka på.

På grund av coronarestriktionerna kommer det att bli ett rent webbmöte via Teams. Är du osäker på hur du ansluter till mötet kan du koppla upp dig och testa runt klockan 13.15. Kontakta David Bergström på 073-231 13 23 om det inte fungerar.

Tid: måndagen den 18 januari, klockan 13.30-15.30
Plats: Teams-möte

Tema Idéburet offentligt partnerskap (IOP)

  • Tora Törnquist från Nätverket – idéburen sektor Skåne berättar om vad IOP innebär för parterna.
  • Exempel från föreningar som har/har haft IOP-avtal

Övriga frågor

  • Coronapåverkan
  • Socialnämndens mål 2022

Kommande möten, våren 2021

  • 15 februari: Tema ej klart
  • 15 mars: Nära vård (Lotta Green Dahlberg, processledare för vårdsamverkan) + anhörigstöd (Shirin Nilsson, anhörigsamordnare på vård- och omsorgsförvaltningen)
  • 19 april: Våld i nära relation (Familjevåldsenheten)
  • 17 maj: Suicidprevention (Linnéa Hasslin, samordnare för suicidprevention)

Teman vi jobbar på, där deltagare och datum inte är klara är just nu delaktighet för ungdomar och hederskultur.

Skicka gärna in ytterligare förslag på teman till david.bergstrom@helsingborg.se.

Läs mer om Gemensam utvecklingsgrupp.

Hjultomten kommer med sysselsättning

Bengt Nilsson har gjort en tomte av gamla skrotcyklar, för att uppmärksamma behovet av sysselsättning för personer med beroendeproblematik. Nu tänder han upp skapelsen vid gamla brandstationen på Gåsebäck.

För att uppmärksamma behovet av sysselsättning för personer med beroendeproblematik har Bengt Nilsson tagit initiativ till att bygga en tomte av gamla cyklar. Tomten är nu klar och kommer att stå och lysa på en container vid gamla brandstationen på Gåsebäck under julhelgerna.

Där har Bengt tillsammans med Hemlösas hus öppnat en cykelverkstad i källaren, som är öppen för den som vill hjälpa till att återvinna skrotcyklar.

– Men vi söker efter en bättre lokal för verkstaden, då den nuvarande är trång och saknar toalett och rinnande vatten, berättar Bengt.

Tanken är att det ska vara en lågtröskelsysselsättning för personer med beroendeproblematik.

– Det handlar om att känna sig sedd och accepterad som du är. Att ha något alternativ att gå till, för att komma bort från missbruket.

Bengt fått med sig en handfull personer från Hemlösas hus för att hjälpa till med tomten.

– Ibland är det svårt att motivera dem, men när de väl kommer hit förstår de att det verkligen är på riktigt och vill hjälpa till. Jag hoppas att den färdiga tomten ska kunna motivera fler att komma framöver, när de ser vad vi kan göra tillsammans.

Resultatet är ett konstverk som lyser upp i den gråa decemberkvällen. Han hade egentligen velat ha den på brandstationens tak från början, men det var svårt att få tag i en kranbil för ändamålet.

– Det är synd att den står lite i skymundan, där inte så många får se den, men det får vi åtgärda till nästa år, menar Bengt.

Välkommen att fira jul med oss digitalt

Den 22 december kör vi ett digitalt julfirande för alla helsingborgare. Dessutom bjuder Fontänhuset in på digital julmorgon den 24 december.

Den 22 december blir det digitalt julfirande med julquiz, digital allsång och en trevlig stund tillsammans, klockan 15.00-17.00.

Den 24 december blir det Julmorgon med Mallan, klockan 10.00. En julfrukost för alla med stort hjärta och mycket hopp. Välkomna alla som bara vill träffas i all enkelhet!

Här ansluter du till våra digitala träffar

Ta med egen fika!

Vi som bjuder in är:​ Fontänhuset, kamratföreningen G7, Pingstkyrkan, Röda Korset, Stadsmissionen, socialförvaltningen och volontärcenter.​

Nytag för Samordnad individuell plan

Samordnad individuell plan (sip) är ett sätt att få olika myndigheter och förvaltningar att samverka. Men den används inte alltid när den borde och brukare som redan har svårt att känna tillit ser problem med att parter som är kallade inte kommer på sip-möten. Nu vill psykiatrisamordnaren Anna Åkerman uppmärksamma sip:en, så att den används och används rätt.

– Vi vill nå ut med information om vad samordnad individuell plan (sip) är för att synliggöra sättet att samverka till stadens invånare men också till medarbetarna i staden, säger Anna Åkerman, psykiatrisamordnare i Helsingborgs stad.

Sip bör användas som ett verktyg för att samordna insatser för invånare med behov av stöd från både region (öppenvård) och kommun, men kan också användas vid samordning i samband med utskrivning från slutenvården.

– Upplever du att du själv eller någon i din närhet är i behov av att samordna insatser från kommun och region bör du vända dig till din kontakt i kommunen eller regionen, exempelvis socialsekreterare, handläggare, boendestödjare eller sjuksköterska.

Vid ett sip-möte träffas alla parter, inklusive du som söker stöd, antingen fysisk eller digitalt. Mötet utgår från dig som invånare för att på bästa sätt samordna insatserna du har. Du bestämmer en plats som passa dig bäst och vilka deltagare du vill ha med.

– Regionen och kommunen använder ett digitalt verktyg för denna typ av samordning som heter Mina planer. I Mina planer samarbetar region och kommun för att på bästa, samordnade, sätt tillgodose invånarens behov. Framöver kommer Mina planer också att kopplas till dina sidor på 1177, så att du kan logga in och se dokumentationen där.

Eget ansvar och tillit

Bengt Nilsson, invånarreporter, har pratat med flera brukare som har lågt förtroende för myndigheter, baserat på tidigare erfarenheter.

– För att detta med sip ska kunna fungera måste det finnas ett förtroende mellan hjälparen och den behövande, vilket tyvärr saknas hos många av våra behövande. Vad ska det leda till? Jag har varit runt och talat med några av mina vänner och dom flesta har inget eller mycket litet självförtroende för att göra en omstart, berättar Bengt.

Det är bland annat omsättningen på personal och stuprörstänk som lett till bristen på tillit.

– Brukare måste lämna ut så mycket om sina liv till de inblandade parterna så efter några personalbyten och när det visar sig att inga nya vägar har öppnats blir allt till repriser.

Brukarna ser också problem med att viktiga aktörer som är kallade inte kommer på mötena. Bengt vill ändå tro att en samordnad individuell plan är viktig för förutsättningarna att utforma rätt stöd.

– Alla jag har pratat med har varit ganska överens om att det är ett bra sätt att stötta om alla som blivit kallade också är närvarande. Det är endast med den enskildes egna kraft och med stöd ifrån de inblandade parterna som vi tillsammans kan uppnå bästa resultat.

Här kan du läsa mer om sip och dina möjligheter till rätt sorts stöd.

Längtan – Mahdis berättelse

Mahdi kom som en av många ensamkommande ungdomar till Sverige 2015. Här beskriver han hur det är att leva utan sin familj i ett nytt land.

Längtan

Varje dag när jag sitter ensam vid matbordet och ska äta, då känner jag att det saknas något. Det känns som att livet är meningslöst! Jag kan inte beskriva exakt hur besvärande situationen är. Ibland ställer jag tomma tallrikar på bordet och stänger mina ögon. Då drömmer jag om att min familj kommer någon dag och de sitter runt bordet så att tallrikarna inte behöver vara tomma längre. Men när jag öppnar mina ögon och inte ser någon då blir längtan större vid middagsdags. Jag äter min mat medan jag torkar mina tårar. Tystnad vid matbordet är väldigt störande.

Hur skulle du känna om du hade varit i samma situation?

Att resa själv till ett nytt land är inte enkelt. Under resan upplevde jag olika situationer, bland annat farliga lägen som kostade ett liv. Dessa upplevelser kan påverka min framtid och hjälpa mig att nå mitt mål, men att vara ensam i ett främmande land och kunna försörja sig själv är väldigt svårt. Det är precis som en fotbollsmatch och man ligger under med några mål. Många kämpar mot dig för att de ska vinna över dig. De vill se att du misslyckas och förlorar. Spelet har svåra regler men jag tänker att om jag hade familjen med mig så hade det varit lättare att vinna. Ibland känner jag mig obekväm i att vara ensamkommande. Det känns att man är ovälkommen i ett samhälle.

Känner du igen den situationen att dina lagkamrater skämtar, skrattar och har det kul? Eller dina klasskamrater leker och pratar med varandra under rasten men du sitter ensam vid hörnan och försöker hålla dig upptagen med din jävla mobil?

Jag tror att de tycker att du är tråkig och trög men om de bjuder in dig i gruppen så ser de att du inte är så som de tror. Det är inte lätt att förstå vad jag menar.

Längtan efter familjen påverkar min vardag, 24 timmar, dygnet runt. Det är viktigt att ha sällskap i skolan eller på jobbet för att kunna fylla upp ensamhet. De timmarna är som en mardröm. Jag anser att om man är trött kroppsligt så kan man göra något i så fall, men när man är trött själslig så orkar man inte ens röra på sig. Det var många dagar som jag ville träna, gå ut med mina vänner med mera, men tankarna vägrade. Ensamhet blir ett problem när man är ensam utan att ha valt det själv. Att vara ensam är skrämmande och väcker känslor. När man är ensam kommer tankar man inte vill tänka på eller känslor man inte orkar känna. Ofrivillig ensamhet är mer jobbigt när det inte är möjligt att välja själv. Man måste vara en superhjälte att kunna hantera de situationerna.

Jag stänger mina ögon vid matbordet och tänker om och om igen att om jag hade familjen med mig så hade det varit lättare att hantera de situationerna. När jag öppnar mina ögon så rinner mina tårar och jag ser ingen framför mig.

(Text och bild: Mahdi Karbalai)

H22 Summit öppet för alla

Helsingborgs stad har nu öppnat upp de digitala föreläsningarna om framtidens välfärd från H22 Summit för alla som vill titta. Det är gratis, men du behöver registrera dig med din e-post. Årets teman var ledarskap för innovation, teknik för folket och medskapande. Innehållet är till största delen på engelska, men har nu svensk text.

I november genomförde Helsingborgs stad H22 Summit, en digital konferens med fokus på hur vi utvecklar framtidens smarta, hållbara och omtänksamma stad. Konferensen hade deltagare från hela världen. Nu är du välkommen att ta del av innehållet från konferensen, som är en del av innovationssatsningen H22. Materialet är tillgängligt året ut.

Årets teman var:

  • Ett ledarskap som underlättar innovation (2-3 november)
    • Hur arbetar man fram en innovativ och utvecklande organisation som strävar efter att underlätta istället för att styra? Och hur kan man arbeta tvärgående i stället för i stuprör?
  • Teknik för folket (4 november)
    • Teknik finns i alla delar av livet och utvecklas ständigt. Vi undersöker hur vi kan använda smart teknik för att underlätta, sammanlänka och skapa ett bättre liv för dem som bor och arbetar i staden.
  • En stad utvecklad av invånare för invånare (5-6 november)
    • Invånarna är det pulserande hjärtat i staden. Men hur bygger man en öppen och trygg kultur där invånardialog och medskapande är en självklarhet?

Dessutom finns det ett chefsspår, med extramaterial på svenska, som nu också blir tillgängligt.

Så här gör du

Gå till h22summit.se. Klicka på knappen TILL H22 SUMMIT och fyll sedan i dina uppgifter. Du kommer in i måndagens lobby/scenhall och allt material från hela veckan finns i Summit on Demand.

Vad är H22?

Vi lever i en utmanande men också viktig tid. Stora klimatutmaningar, minskade skatteintäkter och dessutom en global pandemi – nu gäller det att förbereda sig för framtiden på rätt sätt!

Genom H22 kan vi, tillsammans med invånare, partners, skolor, föreningar och nationella och internationella aktörer utforska lösningar som ger alla i staden högre livskvalitet i en smartare stad. Sommaren 2022 bjuder vi in hela världen till en stor stadsmässa för att dela med oss av vårt arbete.

Vad är H22 summit

H22 Summit är en språngbräda för innovation och en plattform för att skapa smartare städer. Nu öppnar vi upp den digitala plattformen så att du som invånare i staden kan inspireras av fantastiska talare och ta del av allt innehåll, inklusive ett chefsspår som nu är öppet för alla, med panelsamtal kring vår gemensamma resa mot en smartare och mer omtänksam stad.

Mycket av innehållet är på engelska, med svensk undertext. Chefsspåret är på svenska.

Se stadsdirektör Palle Lundbergs inbjudan till H22 Summit och hör hans tankar om vår gemensamma resa framåt: