Medarbetardagar på Dunkers 6-7 september

Den 6-7 september kommer socialförvaltningen att ha medarbetardagar på Dunkers kulturhus. Du som är brukarutvecklare i ett eller flera projekt är välkommen att delta. Anmäl dig senast den 17 augusti.

Johan Quist från Centrum för tjänsteforskning föreläser om tjänstelogik, vi presenterar några av de olika utvecklingsprojekt som pågår på förvaltningen och röstar om projekt att satsa på inför hösten. Lättare lunch ingår. Dagen pågår 08:30-14:00.

Det är samma program båda dagarna, så du väljer vilken dag som passar dig bäst. Alla fält måste fyllas i i anmälningsformuläret. Som brukarutvecklare fyller du i:

Verksamhetsområde: Brukarutvecklare
Enhet: (fyll i projekt du deltar i, till exempel: Klarspråk, Mentorskap, Rekrytering, Digitalt utanförskap…)
Närmsta chef: Kalle Pettersson

Anmäl dig här.

Skapa ett drogfritt tänkande hos individen

Vår invånarreporter Bengt har skrivit en krönika om hur utanförskap och otrygghet kan leda till missbruk och hur han ser på substitutionsbehandlingar.

(Det här är en krönika och åsikterna är skribentens egna.)

Studera eller arbeta är våra mest normala sätt att sysselsätta oss i samhället.

Att bidra till samhället genom att vara en god medborgare som betalar skatt och inte ligger till last är de flestas strävan. Samhällstrycket ökar när arbetstillfällen minskar och bostadsköerna blir längre.

Den enskilde individens konkurrens om både arbete och bostad är inte alltid rättvis. Vi har en utslagsmekanism i vår vardag som jämför våra insatser och kvaliteten.

De som bor kvar hemma trots att de kommit upp i ålder och utan sysselsättning blir lätt en börda för resten av familjen. Förr fick du till svar på socialen om du bad om pengar till uppehälle: ”Har du inga släktingar att fråga? Är dina egna tillgångar slut?”

Till sist har du inga släktingar eller tillgångar kvar.  Resurserna är tömda. Föräldrarna börjar ställa krav på sina ungdomar. I vanliga naturen är det nu djuren stöter bort sin avkomma, men inte människan. Vi ska anpassa oss och rätta oss in i leden. Blir du då utkastad hemifrån och övriga samhället inte har någon plats för dig är ett utanförskap påbörjat. Att styra handlingar med känslors hjälp är inte det optimala.

KASAM, känslan av sammanhang, är inget den känner som blivit utslängd, för att du inte duger att bo kvar hemma. Stressen och pressen på våra familjer ökar också kontrollen på tillgångarna. Utan tillgångar ingen försörjning. Någon känsla av tillhörighet får inte den som ej bidrar. En konflikt är skapad.

Substitut för trygghet

Droger är ett substitut för trygghet. Det du inte hittar i vardagen försöker du få på konstgjord väg. En lösning som inte på något sätt är hållbar eller individutvecklande. Att ta droger för att slippa se sin egna vardag är något vi möjliggör med hjälp av våra privatiserade Laro-mottagningar. Här delas frikostigt ut medicin till de ungdomar som varit i kontakt med till exmpel ”Tramadol” i några månader. Substitutmedicinen är starkare och med sidomissbruk leder det till förödande konsekvenser för individen.

Vi har på ett sådant sätt skapat en beroendeperson. Psyket mår bra men kroppen skriker om hjälp. Att tillföra kroppen syntetiskt material kan aldrig vara bra. Som tillfällig lösning på ett problem du inte kan hantera är Laro-mottagningarna ett alternativ. Vi avskaffade psykiatrisk slutenvård 1999. Nu kan det kännas som att vi ersätter den med att ge de obekväma i samhället en medicin som får dessa mer kontrollerbara.

Ett annat alternativ är de inriktade åtgärderna med syfte att lämna drogen bakom sig. Att inte se drogen som ett alternativ. I detta alternativ ingår det egna behandlingshemmet Olsgården, men även privata aktörer jobbar med samma syfte att skapa drogfritt tänkande hos individen.

Vilket alternativ som är rätt beror på vem du frågar.

(Text: Bengt Nilsson)

“Det blir inte så stort att en av dessa två personer har problematik och den andra makt, det blir mer som ett samarbete.”

Efter sju års erfarenhet av socialtjänsten i olika delar av landet har Allisa satt ord på vad som är viktigt för henne i relationen med sin socialsekreterare, vad som skapar tillit och hur snabbt den går att rasera. Hon vill se mer av samskapande och bemötande på samma nivå. Här kan du läsa hennes berättelse.

Hej!

Jag är en tjej på 18 år som haft kontakt med socialtjänsten sedan jag var 11 år. Jag har haft ett missbruk och en stämpel som kriminell i min hemstad. Mitt normbrytande beteende ledde mig till ett utanförskap.

Med handen på hjärtat har jag aldrig velat leva det livet jag levt, jag har aldrig trivts med stämpeln som farlig, för det är egentligen inte jag.

Att bli stämplad som en kriminell är inte så svårt, men att få bort den stämpeln är betydligt mycket svårare.

Att skaffa stämpeln kan du egentligen göra helt själv, du behöver inte någon hjälp från andra men för att kunna ta dig ur det behöver du enormt mycket mera, du behöver stöd från alla håll.

Någonting du behöver är stor tillit till och en tajt kontakt med är er, socialtjänsten.

Just nu är jag placerad på mitt 16:e ställe, i ett familjehem där familjemamman även jobbar med hund. Vi hade passat en hund en lite längre tid, jag tyckte om denna hund väldigt mycket och hade så mycket att berätta för ägarna om hur roligt vi haft.

Vi står i hallen hemma hos mitt familjehem när jag får reda på att kvinnan som har hunden håller på att utbilda sig till socionom. Helt plötsligt kände jag bara ett hat emot henne, en kvinna som jag tyckt är jättetrevlig, som jag inte haft minsta problem med. Plötsligt ville jag bara att hon skulle ta sin hund och åka.

Men så tänkte jag lite längre än jag brukar och inser att jag precis dömde henne utifrån hennes yrke. Hon hade ju inte ändrat sig någonting, det enda som ändrats var att jag fått lite mer info om vilket yrke hon har.

Jag stod och funderade på vad som ger mig rätten att döma socialtjänsten, när jag flippar när de dömer mig…

Och så kom detta erbjudande…

Jag har alltså fått ett erbjudande att dela min erfarenhet och mina känslor för att tillsammans kunna förbättra situationen inom socialtjänsten och hjälpen för oss som hamnat snett i samhället. Det kändes så bra, jag behövde inte tänka länge innan jag sa att jag ville. Jag hann inte ens tänka på alla rädslor jag har för att öppna mig för folk, och att det är myndigheter jag ska berätta saker för skrämde mig inte heller, det blev som att något inom mig bara skrek JA.

Jag ska försöka förklara detta så bra jag kan. Som sagt har jag bott mest på olika hem, allting ifrån MTFC, SIS, familjehem och flera olika behandlingshem, men jag har aldrig riktigt lagt fokus på vad jag har behövt hjälp med, allt mitt fokus har legat på att hämnas på soc, för att de har lovat mig saker, planerat saker bakom min rygg och liksom inte riktigt trott på mig. Min stämpel för vem jag har varit verkar som den liksom ska vara kvar, oavsett vilka framsteg jag gör.

Jag har haft svårt med tilliten till myndigheter så länge jag kan minnas och därför blir det extra viktigt för mig att hela tiden få en bekräftelse om att jag kan lita på min soc. Detta har gjort att små grejer som du knappt skulle kunna tänka sig förstör relationer lätt kan få mig att stänga ut min soc direkt, för att känner jag mig sviken.

Jag skulle nog inte nämna för min soc varför jag känner mig sviken och inte riktigt kan lita på henne längre, istället hade jag nog sagt något i stil med: ”Din äckliga fkn f*tta, kom inte och säg att du ska hjälpa mig när det enda du gör är att förstöra mitt liv!” Jag skulle inte säga det bättre än så, även om jag vet att jag borde, men jag vågar liksom inte, för jag måste stänga ut personen ifrån min säkerhetszon.

Detta är något som under en längre tid upprepades, kanske för jag inte sa någonting om det? Jag ska i alla fall förklara en otroligt negativ spiral, som jag nästan kan lova er att jag inte är den enda som känner igen, tyvärr.

Jag var placerad på en låsbar avdelning i lite längre än ett år. Första tiden ringde jag min soc mer eller mindre varje dag, oftast för jag hade en liten fråga om någonting. Min soc var otroligt svår att få tag på och då hon svarade blev jag nästan lite chockad över det. Bara det att hon var så svår att nå gjorde grunden till att skapa tilliten svajig.

När vi väl pratade kunde jag ställa min fråga, det kunde vara att jag ville ha besök till exempel. Jag förstod ju att hon inte kunde ge mig ett svar där och då, jag visste innan jag ens ställde frågan att jag skulle få ett svar som: ”Vi kan kolla på det så återkommer jag med ett svar till dig.”

Önskan kanske gick igenom och jag var väldigt glad över att få besök som jag önskat, men lika arg var jag över att min soc inte hade ringt och sagt det till mig, för hon sa ju faktiskt att HON skulle återkomma med svar. Även om hon sa det till min KP som sedan sa det till mig och det är exakt samma sak, så svek hon ändå genom att inte säga det till mig, som hon sagt att hon skulle.

Upprepade tillfällen som dessa och liknande händelser fick mig att till slut känna mig så sviken av min soc och så otroligt bortprioriterad så jag slutade prata med henne och önska vad jag ville. Det kändes ju ändå bara som de tog alla beslut och pratade enbart över mitt huvud, så jag gjorde som jag ville med allt.

Inte för att jag kunde utan för att försöka hämnas på min soc och visa henne att hon misslyckats med det hon sagt skulle bli så bra.

I hennes ögon var jag mer en fullt aktiv missbrukare som bara trotsade. Jag var egentligen bara helt förstörd och kände mig så sviken att jag inte orkade bry mig mera, allt hände över mitt huvud oavsett om jag var drogfri och duktig eller nerknarkad och kriminell. Jag hade alltså släppt allt fokus på mig själv och min problematik för att enbart fokusera på att min soc svikit mig.

Jag straffade ju ingen annan än mig själv och alla val jag gjorde var helt mina egna, men jag skyllde på min soc, för hon hade ju inte stått för sitt ord, så varför skulle jag stå för mina ord?

Hon visste inte ens om att jag satt på de känslorna eftersom jag inte sagt någonting om det utan bara haft en otroligt äcklig attityd emot henne på varje möte.

Nu i efterhand, med lite mer stabilitet i mitt liv, har jag funderat mycket på detta. Jag personligen skulle aldrig lägga ett större värde i att en kompis säger till mig att hon ringer upp men inte gör det, inte heller om jag ringer någon flera gånger utan svar, jag hade inte lagt ett piss i det utan mera tänkt  ”aja skitsamma ” och sen skakat av mig det, samma som många av er förmodligen gjort.

Det är inte så viktigt att ringa upp direkt som du sa att du skulle, eller att säga att du ringer tillbaka med ett svar men istället skickar det i ett sms eller kanske genom en annan kompis, men när du försöker få tag på din soc så blir det där jätteviktigt.

Kanske för att din soc ändå sitter på nyckeln till alla dina beslut, så den relationen och de löftena som ges mellan ungdomen och socialtjänsten är så otroligt viktiga att hålla sig till. Blir det förändringar i det är det viktigt att vara tydlig och förmedla förändringen, inte till ens KP eller via någon annan, utan direkt till ungdomen. Sen borde du absolut ta det med en KP eller så med före eller efter, men säg det själv till din ungdom, den lilla biten betyder mycket.

Jag kan inte säga vad som är rätt och fel, men jag har haft många soc under min tid i socialtjänstens händer, och alla har varit olika, på alla möjliga sätt. Någon har jag gillat mer, någon mindre, någon inte alls, trots att de alla egentligen tagit samma beslut, utefter hur jag bettet mig och vad som är lämpligt för mig i den stunden. Men skillnaden på hur jag fått reda på olika saker och fått sakerna till mig har grundat i hur jag bemött det, hur jag hanterat det och hur jag har kunnat kämpa för att klara problemen.

Både jag som ungdom och du som soc är människor, med exakt samma värde, med exakt lika mycket brister och olika problematik. Ditt största problem kanske är att du ofta glömmer något hemma, mitt största problem kanske är att jag missbrukar, men det finns så mycket likheter i det ändå.

  • Vi båda behöver jobba på att förbättra det eftersom det är ett problem.
  • Vi båda behöver hjälp med det, jag kanske behöver en avgiftning medan du kanske behöver en extra påminnelse eller en liten lapp på dörren.
  • Men vi båda behöver få höra att vi förbättras, vi båda behöver få se våra framsteg från olika håll, inte för att kunna skryta om det eller så, utan för att det laddar med kraft till att fortsätta kämpa för att nå målet.
  • Vi behöver ärlighet från dem som hjälper oss med problemet, vi behöver kritik och vi behöver belöning, men det vi behöver mest är tilliten med dem som hjälper oss.
  • Litar vi inte på personen/personerna blir det svårt att erkänna att du kanske tagit något steg tillbaka, att du behöver backa bandet och kanske behöver lite extra hjälp. Vi är bara människor och vi alla gör misstag, men utan tilliten och tryggheten kommer vi inte erkänna våra fel, vi kommer inte stå upp för dem och vi kommer absolut inte visa att vi är svaga och behöver extra stöd.

Därför är det så viktigt att det funkar redan från början, eftersom små saker blir stora så lätt och det oftast kommer en stor del ångest med på de olika dumma besluten så blir det extra svårt att släppa det som hände och försöka börja om. Så mitt tips är verkligen att komma fram till en tydlig plan med relationen till soc.

Starta relationen med att prata om hur ni ser på saker, ifrån båda håll, låt inte bara den unge sitta och berätta vad som är jobbigt, berätta gärna lite av vad du tycker är jobbigt med, det kommer få den unge att känna sig på lite mer samma nivå.

Det blir inte så stort att en av dessa två personer har problematik och den andra makt, det blir mer som ett samarbete.

Försök prata ofta med varandra, ring din ungdom någon gång i veckan, inte bara för att komma med ett beslut eller besked utan kanske bara för att fråga om läget, berätta något roligt som hände dig eller vad som, det hjälper också, för då blir inte soc-samtalen direkt kopplade till något negativt och du visar att den unge är värd att få hjälp, att jag inte är ett problem eller någon som det egentligen inte finns tid för.

Var ärlig om allting med, även om det är funderingar på att låsa in personen på akutavdelning eller låta personen flytta hem eller till eget. Genom att vara öppen med alla funderingar och planeringar kommer det underlätta för oss ungdomar att prata om våra tankar.

Det blir liksom mer naturligt att vara öppen om allt det där inom ens huvud, och du får se belöning och konsekvenser mycket fortare, vilket är viktigt att du gör, speciellt belöningen, eftersom du lätt tappar motivationen. För det är en otroligt jobbig resa och det dröjer länge innan du själv ser det.

Jobba i ett team, gör resan tillsammans och dela på makten så mycket det bara går. Försök alltid mötas på mitten, och förklara alla beslut och funderingar extra tydligt för oss, och checka att vi verkligen förstår.

Tack.

(Text: Allisa, 18 år)

Minnesanteckningar Gemensam utvecklingsgrupp 25 juni

Vi hade en workshop för att få fram idéer på hur vi kan gå vidare med sysselsättningsstöd för personer med psykisk ohälsa efter projektet ”Jobb på sikt”, som kommer att avslutas under året.

Vi tog också upp det vilande projektet Fritidsbank och bjöd in till filmvisningen av I, Daniel Blake på Röda kvarn den 23 augusti.

Gemensam utvecklingsgrupp 25 juni 2018 (pdf)

Kommande möten

Två datum är klara för Gemensam utvecklingsgrupp inför hösten:

  • 10 september – uppföljning efter filmvisning av I, Daniel Blake tillsammans med stadens politiker
  • 8 oktober – socialdirektör Dinah Åbinger kommer för att utvärdera vårt arbete med brukardelaktighet

Vi planerar också ett tillfälle där vi tar upp synpunkter på socialförvaltningens SoL-boenden för psykiskt funktionsnedsatta.

Förslag på teman eller övriga frågor kan du skicka till david.bergstrom@helsingborg.se.

Sammanfattning av vårens utvecklingsarbete med brukardelaktighet

Det händer mycket i socialförvaltningens övergripande utvecklingsarbete med brukardelaktighet. Här kommer en sammanfattning av vårens aktiviteter.

Brukarmedverkan vid rekrytering

Brukarmedverkan vid rekrytering används nu i flera olika verksamheter. Vi har också presenterat projektet på nämnddagen, inför stadens ledande politiker. Om rekrytering.

Digitalt utanförskap

Digitalt utanförskap är ett projekt som ständigt växer, där brukare lär personer som riskerar att hamna i digitalt utanförskap att använda datorer och smarta telefoner. Våra instruktörer finns på stadsbiblioteket två dagar i veckan, det finns ett väl fungerande samarbete med Mötesplats etableringen för nyanlända och sedan tidigare finns instruktörer på Café Ria, på olika boenden, på G8 (samlingslokal för boenden i olika stödboendeformer) och i Vorta Droms lokaler på Adolfsberg. Projektet presenterades på konferensen ”En framtid vi skapar tillsammans” på Campus.

Nu pågår ett arbete för att eventuellt kunna erbjuda praktik i projektet som insats, för personer som står långt från arbetsmarknaden. Om digitalt utanförskap.

Stöd till föräldrar med placerade barn

En arbetsgrupp med egen erfarenhet har under våren varit med och utformat ett stöd till föräldrar med placerade barn. Nu skrivs ett förslag, för beslut i socialnämnden i höst. Om stöd till föräldrar.

Områdesarbete på Adolfsberg

Föreningen Vorta Drom har kommit igång med sitt områdesarbete på Adolfsberg. I sin nya lokal jobbar de i samarbete med arbetsmarknadsförvaltningen och socialförvaltningen bland annat med eftermiddagsskola, stöd till personer som är långtidsarbetslösa och hälsoprojekt. Om Adolfsberg.

Bostad först och tillitsdelegationen

Den 9 april bjöd tillitsdelegationen upp representanter för Bostad först till Forum Tillit i Stockholm, för att berätta om Bostad först, då det sättet att arbeta visar tydligt på hur vi kan jobba med tjänstelogik. De tog även upp vikten av tillitsbaserad styrning för att samma tankesätt ska gå genom hela ledet. Du kan se inslaget här:

Bostad först och brukardriven verksamhetsutveckling har varit med vid stort sett varenda av Tillitsdelegationens slutpresentationer som ett gott exempel. Delegationens slutbetänkande samt forskarantologi släpps 14 juni och att vårt arbete uppmärksammas av delegationen visar på att vi är på rätt väg i våra tankar om samskapande. Vi kommer även vara med vid Tillitsdelegationens evenemang under Almedalsveckan. Om Bostad först.

Brukarmedverkan på Hbg Mashup

Under Hbg Mashup uppmärksammades socialförvaltningens arbete med brukardelaktighet vid flera tillfällen. Redan i det inledande passet om Helsingborg som årets kvalitetskommun 3 maj var vår brukarutvecklare Ia Jonsson uppe på stora scenen och pratade om sin erfarenhet. Den 4 maj fick Bengt Nilsson berätta om sin bakgrund och vägen till att vara med och utveckla sociala tjänster under ett Quick Talk på stora scenen. Du kan läsa Bengts egen berättelse om dagarna här.

Invånarreporter

Bengt testar just nu en ny roll som brukar-/invånarreporter här på öppnasoc.se. Tanken är att han ska göra kommunikationen om våra utvecklingsprojekt och verksamheterna i stort mer levande och med mer brukarperspektiv och även ställa kritiska frågor, där detta är befogat.

Brister i samverkan

Årets rapport om Brister i samverkan är klar. Bland annat kan vi se ett stort behov av att använda Samordnad individuell plan (Sip) mer och att förtydliga de olika parternas ansvarsområden för varandra. Du kan läsa rapporten här (pdf).

Erfarenhetsbaserat mentorskap

Två brukarmentorer har under hösten och våren träffat en grupp socialsekreterare för att dela med sig av sina erfarenheter av kontakt med socialförvaltningen. En ny grupp är planerad till hösten. Om mentorskap.

Filmvisning av I, Daniel Blake

Den 23 augusti kommer vi att arrangera en visning av filmen ”I, Daniel Blake” på Röda kvarn. Filmen handlar om en man som blir arbetslös efter en hjärtinfarkt och hamnar i kläm mellan olika myndigheter, ifrågasätter byråkratin och drabbas av det digitala utanförskapet. Kan våra brukare känna igen sig i filmen? Efter filmen blir det panelsamtal och vi kommer att bjuda in våra politiker i arbetsmarknads- och socialnämnden, samt tjänstemän i våra förvaltningar. Inbjudan till filmvisningen.

Skåneveckan för psykisk hälsa

Torsdagen den 11 oktober arrangerar vi tillsammans med bland andra elevhälsan en halvdag på Nicolaiskolan i samband med Skåneveckan för psykisk hälsa. Temat är förebyggande och tidiga insatser för unga med psykisk ohälsa.

Klarspråk

Klarspråksgruppen består av personer med egen erfarenhet av sociala tjänster som granskar våra texter som riktas till allmänhet eller enskilda invånare. Har du en text du vill testa på gruppen kan du skicka den till david.bergstrom@helsingborg.se. Om klarspråksgruppen.

Utbildningsdag i tjänstedesign

Den 30 maj höll vi en utbildningsdag i tjänstedesign på socialförvaltningen, tillsammans med innovation och idéutveckling på SLF. Temat var ”möte på socialförvaltningen”. Våra brukare var med både som deltagare och som intervju- och testpersoner.

Din hälsa Helsingborg

Den 17 maj var det Våryra på Gröningen där stadens förvaltningar och brukarorganisationer fick prova på olika hälso- och träningsaktiviteter tillsammans. Det var en del av projektet Din hälsa Helsingborg.

Pimp my soc

Föreningen Maskrosbarn har tillsammans med ungdomar och socialsekreterare ”pimpat” ännu ett besöksrum på Bredgatan (besöksrum 4 på våning 3).

Nationellt utvecklingsarbete

Under våren har socialförvaltningen även jobbat intensivt med att påverka det sociala arbetet på det nationella planet.

Digitaliseringskonferens

Den nationella digitaliseringskonferens som förvaltningen arrangerade tillsammans med stadens övriga mjuka förvaltningar, FoU Helsingborg samt Socialhögskolan vid Lunds universitet blev välbesökt. Det var andra året i rad som konferensen arrangerades och de 240 platserna bokades på bara ett par veckor med besökare från hela Sverige och med representanter från såväl kommun, landsting, stat, akademi som näringsliv.

I samband med konferensen hölls också ett första möte för det nationella digitaliseringsnätverk som startats på initiativ av Helsingborg, där vi också är drivande i nätverkets arbetsgrupp.

SKL-nätverk för design av hälso- och välfärdstjänster

Ytterligare ett nätverk där representanter för förvaltningen sitter med, och den här gången i ett arbetsutskott, är det nystartade SKL-nätverket för design av hälso- och välfärdstjänster. Syftet med nätverket är att verka för användardrivna tjänster inom området, bland annat genom att arrangera två konferenser per år där bra exempel lyfts upp. Vid vårens konferens var förvaltningen på plats och presenterade arbetet med digitalt utanförskap.

Forskningsfrukostar

De forskningsfrukostar vi arrangerar en gång i månaden tillsammans med FoU Helsingborg har visat sig populära och vi har i stort sett dragit fullt hus vid samtliga vårens frukostar på Mindpark.

En framtid vi skapar tillsammans

Ytterligare en konferens som arrangerades under våren med socialförvaltningen som medarrangör var konferensen ”En framtid vi skapar tillsammans” där SoPact och Lunds universitet tillsammans med oss bjöd in invånare, forskare, offentliganställda och entreprenörer för att i form av interaktiva workshops identifiera samverkans- och samskapandemöjligheter där Helsingborgs stad snabbare ska kunna närma sig den stad vi vill vara. Som inledningstalare vid konferensen fanns dels generaldirektören för Myndigheten för tillgänglighet samt direktören för Delegationen mot segregation.

FoU-rapport om digitalisering

Vi kommer att släppa den FoU-rapport vi arbetat med under två års tid om digitalisering av socialt arbete i samband med det seminarium vi arrangerar i Øresundshuset under Almedalsveckan. Det blir samtidigt det enda seminarium som staden arrangerar i Øresundshuset. Seminariet har rubriken ”Vem äger digitaliseringen av det sociala arbetet” och inbjudna till att debattera denna fråga är generaldirektören för Socialstyrelsen, generaldirektören för eHälsomyndigheten, representant från SKL, forskare från Socialhögskolan vid Lunds universitet samt vår alldeles egna socialdirektör.

Klipp och klistra för bättre sociala tjänster

Den 30 maj var det utbildningsdag i tjänstedesign på socialförvaltningen, tillsammans med stadens enhet för idéutveckling och innovation. Bland deltagarna fanns medarbetare från socialförvaltningen, från andra förvaltningar i staden och personer med egen erfarenhet av våra tjänster. Bengt Nilsson har skrivit ned sina reflektioner över dagen.

(Det här är en krönika ur brukarperspektiv och tolkningarna och åsikterna är skribentens egna.)

Tjänstedesignen leker sig in i förvaltningen. Med enkla medel som metod, tar ungdomarna tag i allvaret kring samarbete. Oftast är det enkla för lätt att utföra och genererar inga vinster. Att titta närmare sig själv för att hitta lösningar, skapar och kräver ett egenansvar. Delaktigheten är ett måste från alla aktörer, vad det än gäller för frågor. Ingen fråga är för liten att ta upp i ett sådant här scenario.

Någon brist på hjälpmedel i vår lilla fantasivärld fanns där inte. Väggar, golv och tak fick tjänstgöra som arbetsytor eller utställningsplatser. Det blev livade diskussioner om allt möjligt vi såg som hinder i förvaltningen. Nu gavs vi möjlighet att beskriva med illustrerade bilder om vad och hur vi tänkte. Vi klippte och klistrade om vart annat, valen var obegränsade och resurserna enorma.

Resultatet av dagen var att medarbetarna fick en chans att testa något utanför ramarna. Är det med lek vi kan komma närmare i samarbetet och förståelsen för varandra, känns detta som ett vinnande koncept. Att ta vuxna beslut förknippas inte med lek precis. Men här leker vuxna fram sina beslut och tankar kring olika frågor. När vi tänker som ett barn och inga hinder finns får vi en möjlighet att skapa utöver det vanliga. Begränsningarna som ramverk och sekretess finns inte i samma värld.

(Text: Bengt Nilsson, Foto: David Bergström)

Protokoll från Ledningsgrupp för utveckling 31 maj

Gemensam utvecklingsgrupp 25 juni – workshop “Efter Jobb på sikt”

Måndagen den 25 juni har vi sista Gemensamma utvecklingsgrupp innan ett par månaders sommaruppehåll. Då blir temat “Efter Jobb på sikt” där vi kommer att ha en workshop för att få fram idéer på hur vi kan gå vidare med sysselsättningsstöd för personer med psykisk ohälsa.

Projektet Jobb på sikt startades för att ge stöd åt personer med psykisk funktionsnedsättning att komma ut i arbete eller studier. När projekttiden nu löper ut kommer arbetet inte att fortsätta i nuvarande form, eftersom det saknas en gemensam budget.

Men vad händer med erfarenheterna av arbetsmetoden och vad kan vi göra i stället, med de resurser som redan finns i arbetsmarknadsförvaltningen och socialförvaltningen?

En mindre arbetsgrupp har tittat på vilka behov målgruppen har och vilka resurser, förutsättningar och idéer som finns idag.

På temat sysselsättning tar vi dessutom upp:

  • Vad händer med Fritidsbanken?
  • Filmvisning av I, Daniel Blake 23 augusti (läs mer)

Vi ses på Fontänhuset Helsingborg, Norra strandgatan 8, klockan 13:30-15:30!

Minnesanteckningar “Vad händer efter Jobb på sikt”?

Den 24 maj bjöd socialförvaltningen in till dialog om den framtida sysselsättningen för socialpsykiatrin. Här kan du läsa minnesanteckningarna.

Projektet Jobb på sikt startades för att ge stöd åt personer med psykisk funktionsnedsättning att komma ut i arbete eller studier. När projekttiden nu löper ut kommer arbetet inte att fortsätta i nuvarande form, eftersom det saknas en gemensam budget från de inblandade parterna.

Men vad händer med erfarenheterna av arbetsmetoden och vad kan vi göra i stället, med de resurser som redan finns i arbetsmarknadsförvaltningen och socialförvaltningen? På mötet listade vi vilka behov som finns hos målgruppen och vilka resurser och lösningar som vi kan se idag.

Minnesanteckningar från mötet 24 maj (pdf).

Hur går vi vidare?

Vi planerar härnäst att hålla en workshop i samband med Gemensam utvecklingsgrupp på Fontänhuset Helsingborg den 25 juni (13:30-15:30). Vi fortsätter sedan i den här arbetsgruppen.

Är du intresserad av att sitta med i arbetsgruppen kan du kontakta: david.bergstrom@helsingborg.se.