Färre brister i samverkan
Antal inrapporterade brister i samverkan mellan kommun och region i nordvästra Skåne har halverats mellan 2020 och 2021. Fortfarande är det brister i kommunikation mellan verksamheter som är den vanligaste orsaken.
Detta år tar rapporten inte upp några konkreta goda exempel men arbetsgruppens uppfattning är att samverkansparter tar kontakt med varandra i större utsträckning än tidigare år för att informera om brist, föra dialog, hitta vägvinnande lösningar och säkerställa att det inte upprepas. Det har skickats in hälften så många brister 2021, 24 rapporter, jämfört med förra året då vi hade 48 rapporter.
Största delen av de hanterade bristerna handlar om bristande kommunikation och information mellan verksamheter, bristande rutiner och bristande helhetssyn och individfokus. Alla brister har kontaktytor med varandra, mer eller mindre.
Det framkommer att brister i kommunikation inte enbart handlar om missar i kommunikation samverkansparter emellan utan också med individen. För att individen ska kunna vara delaktig i sina insatser behöver hen också information. Hur kan vi säkerställa att individen får information om sina insatser?
Väntan på insats
En del brister har handlat om att individen hamnar i ett slags vakuum utan att insatser verkställs. Det kan till exempel vara lång kö i väntan för utredning eller insats, där individen väntar i månader eller upp till ett år. Arbetsgruppen ser risker med detta vakuum för individen.
I väntan på insatser behöver individens mående följas upp. Hur tar vi gemensamt ansvar för våra delar så individen får sina insatser och inte försämras i sitt mående och tappar sin motivation? Kan verksamheter erbjuda andra insatser under tiden? Kan våra verksamheter samverka med frivilligorganisationer i väntan på insatser? Samverkansparterna behöver ha dialog med varandra och individen under tiden. Vem har ansvar i ett läge när individen inte har orken själv?
Arbetsgruppen ser att det behöver finnas ett engagemang kring individen när processer försenas, för att mående och situation inte ska förvärras.
Färre brister om samordnad individuell plan
Det har varit färre brister detta år som handlat om samordnad individuell plan, SIP. Riktlinjerna för SIP säger att du är skyldig att komma till möte eller skicka ersättare och vi uppfattar att detta fungerat bättre i år. De verksamheter som arbetar med Mina planer behöver fortsatt ha fungerande rutiner för att bevaka kallelser och hantera dessa samt vara tydliga med syftet för SIP, så att verksamheten som blivit kallad kan bedöma vem som ska delta.
Vi ser en del brister som hänger samman med sjukfrånvaro och i några fall personalomsättning. Framförallt handlar det om att inbjudna deltagare till exempel SIP-möten inte kommit på grund av att medarbetare varit sjuka och rutinen för ersättare inte fungerat eller att kommunikationen brustit vid sjukfrånvaro. Inga brister i år har handlat om att det inte varit möjligt att hålla möten digitalt.
Kulturförflyttning
Arbetsgruppen anser att vi behöver fortsätta arbeta aktivt för en kultur i våra verksamheter för att värdesätta samverkan och premiera helhetstänk och långsiktighet för dem vi finns till för. Vi behöver också aktivt arbeta för att samverkan blir av, använda fungerande kontaktvägar och söka nya sätt för att komma i kontakt med varandra.
Vi behöver skapa mer sammanhållna vård- och stödprocesser som utgår ifrån den enskildes behov. Aktörerna behöver samordna sina insatser på olika nivåer, exempelvis undersöka om det finns behov av att följa upp individen efter utskrivning för att säkerställa återhämtning och undvika återinsjuknande. Det gäller mellan olika delar av vården, inom socialtjänsten och mellan regionen och kommunen. Hur tar vi ansvar för helheten om vi bara ser vår del av insatsen?
Utifrån de brister som inkommit ser arbetsgruppen att vi behöver ha fortsatt dialog med varandra och att vi anammar ett helhetstänk där vi premierar att gå utanför kärnuppdraget för att säkerställa att planeringen för individen håller, det är vägvinnande och motverkar också rundgång i systemet. Arbetsgruppen uppmanar till fortsatta dialoger och uppföljningar, vid behov täta uppföljningar.
Arbetsgruppen kan se en kvalitetsförbättring under 2021 i form av tydlighet samt att tjänstemän och chefer tar mer ansvar för bristerna de skriver och tar kontakt med samverkansparten för att få förståelse för den uppkomna bristen samt för att finna vägvinnande lösningar för samverkan.