Forskningsfrukost: Att involvera brukare vid rekrytering

Caroline Åberg, invånarreporter, har varit på en av tre forskningsfrukostar som ges i höst på Hbg Works och lyssnat till Jakob Tischler och Petter Falk, som presenterade sin studie om att involvera brukare vid rekrytering. Caroline har tidigare själv varit med vid rekrytering och reflekterar kring det också.

De har låtit brukare eller elever vara med och designa jobbannonser och frågat dessa vad de tänker på för ord om en framtida och bra lärare. Det är en intern process som ger eleverna möjlighet att uttrycka sina önskemål om hur en potentiell lärare ska vara. Det kan vara allt från associationer som ’frihet’, lugn och så vidare. Detta påminner också om den workshop jag deltog i förra året för att kunna vara med som brukarrepresentant vid rekrytering.

En serie workshops har hållits med skol- och fritidsförvaltningen, socialförvaltningen och arbetsmarknadsförvaltningen i Helsingborg. Det gäller att kartlägga förutsättningarna för hur brukare och elever kan involveras i rekrytering och få inflytande.

Frågan är om det är ett symboliskt deltagande för syns skull, eller tycker eleverna och brukarna att de fick ett inflytande…? Naturligtvis är det ett gemensamt arbete där det måste vara tydligt vilket inflytande du kan ha i rekryteringen som elev eller brukare.

Man utformade och testade jobbannonserna. De distribuerades via Zoom-klasser (digitala möten, då detta var under pandemin) på sju högskolor och universitet.

Via enkäter fick de jobbsökande svara på två frågor:
a) organisationens attraktion som arbetsgivare
b) avsikt att ansöka, där det blev en nästan 50-procentig ökning beroende på om annonsen var samskapad med elever eller inte.

Vilka brukare deltar?

Är brukarna en homogen grupp eller kan de som har lättare att omvandla sin erfarenhet och som därmed är lättare att använda i rekryteringar de som kan ge andra bättre förutsättningar? Blir de till slut experter i brukarrepresentation?

Jakob och Petter delar in brukarna i extrema användare som är sårbara, allmänna användare och extrema användare som är väldigt engagerade.

Frågan lyfts om vems inflytande som får bli gällande i en komplex värld. Det är naturligtvis så att de som är eldsjälar och engagerade användare får mest inflytande emedan de som är mest sårbara inte får komma till tals och det är givetvis ett dilemma man vill komma åt.

Hur skulle brukare se på implementeringen av artificiella tjänster som kanske kommer att bli allt vanligare i samhället och komma att bli avgörande för nästa generation… Detta tror jag blir nästa fråga som kommer på tapeten och som jag själv deltagit i. Jag har själv svårt att tro att jag vill ta hjälp av en robot vid sjukhusbesök utan att man i första hand vill vända sig till en mänsklig kontakt vid känsliga ärenden.

En deltagare i publiken menar att socialförvaltningen ju framförallt hanterar ’negativa tjänster’ som ingen vill söka, men eftersom samhället ser ut som det gör behövs de i allra högsta grad. Det skulle innebära att socialförvaltningen skulle försöka arbeta bort sig självt. Här behövs mer kunskap. Skulle vi bara vara bekväma med politiska lösningar då?

Varför involverar vi brukare i rekrytering? Det är tidskrävande, logistiskt utmanande och medför vissa risker.

Hur bra blir våra processer om vi bara involverar vissa brukare vid rekrytering? Hur demokratiska är vi om vi bara involverar vissa brukare i rekrytering? Detta är frågor forskarna ställer sig i studien, men som också kan komma och utgöra frågeställningar i framtida studier.

Min egen erfarenhet

Jag har som brukarutvecklare själv varit med i utbildning via workshop under en dag förra året och deltagit i grupp tillsammans med anställda på socialförvaltningen för att kunna medverka vid rekrytering. Vi fick i gruppövningar gå igenom moment för moment vid anställningsprocessen och komma med förslag på vad man ska tänka på vid en rekrytering.

Detta var väldigt matnyttigt med tanke på framtida deltagande i just rekrytering. Jag har sedan också deltagit vid tillsättandet av en enhetschef och en chef för gruppboende och det var intressanta uppgifter. Deltagarna var inte eniga i sina synpunkter, men tillsammans kom vi fram till två slutkandidater och vid det andra tillfället var vi mer överens. Då skedde rekryteringen också under större tidspress.

Det är intressant att se hur man tillsammans kan komma fram till ett resultat och hur olika man kan tänka kring en persons lämplighet. Jag kan bara säga att det är just tillsammans man löser denna uppgift, men att brukaren kan få vara delaktig är en viktig ingrediens i den process som en rekrytering innebär – och en rolig och intressant sådan.

TEXT OCH BILD: CAROLINE ÅBERG