Några nedslag i Skåneveckan för psykisk hälsa 2024

Skåneveckan för psykisk hälsa är en temavecka med fokus på vårt psykiska mående. Runt om i Skåne erbjuds mötesplatser, prova-på-aktiviteter, föreläsningar och workshops. Vår invånarreporter Caroline Åberg har besökt två föreläsningar, en med Frida och Tilda Boisen på Dunkers och ett möte med Fatmir Seremeti på Idrottens hus.

Från mörker till framgång

Jag stiger in på Idrottens hus och Idrottsmuseet och där framme står Fatmir. Jag slås av hans karisma, går fram och presenterar mig och säger att jag sett honom i TV-programmet Fråga doktorn. Jag frågar också om hans hund som jag sett att han har.
– Det är min ledarhund. En labbe (läs: labrador) som heter Comet. Vi följs åt.
Han åker runt och föreläser med sitt tema Från mörker till framgång – En resa från Rosengård till paralympics.

En kvinna från Studieförbundet Vuxenskolan Skåne välkomnar honom och till en serie som kallas En minnesvärd kväll. Och hon säger att denna man är vilja av stål och inspiration.

Fatmir inleder med att berätta att han varit med i tre paralympics samt i både VM och EM. Han är nu föreläsare, inspiratör och influenser. Hans handikapp består i att han bara ser skillnad mellan ljus och mörker på grund av grön starr eller glaukom.

Fatmir Seremeti berättar en komisk händelse när han var i en klädesaffär och tog i en tröja på vad han trodde var en skyltdocka och sade: ”Den här vill jag ha”. Sedan gick det som i verkligheten var en levande människa därifrån. Han var 13 år, nådde då en insikt och diagnosticerades med glaukom. Det bästa han visste var fotboll, men det togs ifrån honom och hela hans identitet försvann i ett nafs. 80 procent av hans syn försvann på två år.
– Bland fotbollen hade jag mina vänner men de försvann. Synnedsättningen var ett tufft besked för en ung kille som hade Maradona och Pelé som sina idoler. Han tappade idrotten och blev ensam.

I skolan dök en räddande ängel vid namn Laila Ström upp, som hanterade elever med nedsatt funktionsförmåga och arbetade på synpedagogiska skolenheten. Hon uppmuntrade honom att åka på läger till Stockholm ihop med ett gäng andra synnedsatta och där ändrade han uppfattning om vad som var möjligt att hantera. Laila Ström vågade fråga vad han var intresserad av och det var ju såklart idrott.

– Men hur sexigt låter det med handikappidrott, frågar Fatmir och alla åhörare skrattar. Sagt och gjort – lägret hade gjort att han fått upp intresset för goalball. Lite kort är det en plan som är 9 meter bred och 18 meter lång. Man är tre i varje lag, har mask för ögonen och försöker göra mål med en 1,25 kilo tung boll med bjällror innanför. Den kan fara iväg med en fart på 70-80 kilometer i timmen. Det gäller att göra mål på laget på andra sidan planen. Han kom i alla fall med i landslaget i goalball och sedan dess har de tagit 16 medaljer, bland annat guld på paralympics i Rio 2016.

Fatmir Seremeti upplevde en livskris i bussen på väg till sitt tidigare hemland i krigsdrabbade Kososo men kom ut på andra sidan som en ny människa och fann sin inneboende kraft.
2017 började han som verksamhetsledare på synskadades riksförbund, men trivdes aldrig riktigt med arbetstiderna och slutade.
– Hur svårt kan det vara att finnas till för varandra och att man får vara sig själv, frågar han sig? Detta efter att en gråtande kvinna bett om att få en kram utanför arbetsplatsen och stått hulkande så i en minut och sedan sagt ’tack’ och gått därifrån.

– Världen tillhör optimister och opportunister och de som vågar misslyckas gång på gång. Han har bland annat uppdrag för Google och har med AI lyckats genomföra en halvmara utan assistans, berättar Fatmir Seremeti.
– Alla har inte haft kronprinsessan Victoria som bordsdam, avslutar han med att säga.

Aldrig släppa taget

Jag kliver in lite sent i Frida och dotter Tilda Boisens föreläsning. Frida berättar att Tilda är på väg att hoppa ut från fönstret när hennes pappa Lars griper tag i hennes fötter och räddar livet på henne i sista sekunden. Frida Boisen är en känd programledare från tv, journalist och har bland annat skrivit flera böcker och nu en ny bok ihop med sin dotter.

Det kom poliser och en Pan (Psykiatriambulans) och till slut fick mamma sin dotter över tröskeln ut till transport till sjukhus. I blodet fanns spår av benzo, buprenorfin och marijuana. Eftersom dessa substanser hittades blev de hänvisade till Maria ungdom istället av läkaren. Sedan blev hon tvångsomhändertagen, inlåst och lämnad i två dagar och två nätter. Där funderade Tilda hela tiden på att hon förstört livet för lillebror och att han blivit traumatiserad för livet.

Både mor och dotter befann sig i ett veritabelt helvete och Tilda säger att hon bara ville dö.
– Det var som att befinna sig ett konstant vakuum, säger Frida Boisen. De får tillsammans träffa en överläkare som ber så hemskt mycket om ursäkt och att de gjort fel och sedan får Tilda komma hem igen efter två dagar. Frida är häpen att dottern släpps hem så fort efter vad som inträffat.

Det ringer från socialkontoret och de får komma ditt och träffa två soctanter och bjuds på kaffe. Dessa damer föreslår familjeterapi och ett SIP-möte (samordnad individuell plan) och Frida tar tacksamt emot hjälpen.

Så småningom anas ett ljus i tunneln och Tilda tar studenten men har F (alltså underkänd) i många ämnen. Trots detta skriver de en bok ihop och den heter ”Aldrig släppa taget”. Vid ett förlagsmöte med Stephanie Demmler berättar hon att Tilda har ett sådant berikande språk och målar en sådan levande bild av situationen att det här är jätteviktigt för omgivningen att läsa och sprida vidare.

Mor och dotter startar också en podd ihop och socialminister Jakob Forssmed vill vara med och bli intervjuad. Skolminister Lotta Edholm är också med i ett avsnitt. Det har bland annat resulterat i ett delbetänkande att ändra i skollagen, med förslaget att ta bort betyget F.

Till sist vill de båda ge några tips på vad man kan göra när man mår dåligt:
1. Skrivande – det hjälper att skriva av sig.
2. Lyssna – lyssna på någon som mår dåligt och våga fråga.
3. Berätta – våga berätta ur du mår.

I korridoren utanför konsertsalen finns det sedan olika verksamheter som arbetar med psykisk hälsa och det finns möjlighet att mingla omkring en halvtimme. Det kan vara anhörigstöd eller någon liknande verksamhet. Med alla dessa starka möten beger jag mig ut i det grå höstvädret med lätt duggregn från Dunkers kulturhus med många tankar i bagaget.

TEXT OCH BILD: CAROLINE ÅBERG

Avbryt

Lämna en kommentar