Tommy Grundström är ny i rollen som projektledare och utvecklare för det nya stödet till föräldrar med placerade barn. Emily Ellerström har gjort en intervju med honom.
Innan Tommy Grundström fick sin nya tjänst som projektledare och utvecklare var han sektionschef på Barn, unga och familj (familjehemsenheten).
Vad har du arbetat med innan dess?
– Jag har arbetat med många olika uppgifter inom socialförvaltningen under mina 32 år här. Jag har arbetat med både utredningar och familjebehandling, främst då med ungdomar och deras föräldrar. Dessutom har jag arbetat som kurator inom missbruksvården för vuxna och ungdomar.
– Under 90-talet så tog jag initiativet till att starta upp en ny verksamhet tillsammans med elevhälsan. Där gjorde vi gemensamma kartläggningar och konkreta handlingsplaner för elever aktuella i socialtjänsten och som riskerade att inte klara sin skolgång med godkända betyg. Det var en verksamhet med mycket goda resultat som pågick i 10 års tid. Därefter har jag arbetat som chef sedan 2010, både på enheten för utredning och uppföljning samt på vår familjehemsenhet.
Din tjänst som projektledare och utvecklare är helt ny och syftet med den är att kunna erbjuda ett bättre stöd åt föräldrar som riskerar ett omhändertagande eller har barn placerade. Kan du berätta varför du tror att detta är viktigt?
– Under alla mina år i socialtjänsten har det aldrig riktigt fungerat med att erbjuda föräldrar som riskerar att få eller har sina barn placerade ett enskilt, särskilt riktat stöd. Vi vet ju att de flesta föräldrar hamnar i kris när deras barn placeras. Det är många och åter många föräldrar som hittills lämnats i sin kris när barnen placerats. Denna kris har sedan hängt kvar under placeringen och bidragit till att många föräldrar inte heller orkat förändra sin livssituation. I det tredelade föräldraskapet så behöver föräldrarna ett eget stöd som är skilt från all myndighetsutövning.
– Nu har vi lagt grunden till att gemensamt kunna erbjuda föräldrar ett sådant stöd. Vi ska huvudsakligen kunna hjälpa och stödja föräldrarna i att förbereda, följa upp och vara med på möten som handlar om deras barn. Och även stödja dem i att förbereda sig inför umgängen, så att det blir bra för barnen och stärker en bättre relation. Föräldrarna ska kunna välja om de vill ha ett professionellt stöd från tjänsteperson med lång erfarenhet av socialt arbete eller om de vill ha stöd från föräldrar med egen erfarenhet av att ha haft sina barn placerade, via föreningen Puff (Placerade ungas föräldraförening).
Vår lagstiftning är baserad på barnets rättigheter och nu inträder även barnkonventionen som svensk lag 1 januari 2020. Hur tänker du som utvecklare och projektledare att föräldrastödet ska utvecklas för att främja detta viktiga fokus på barnen?
– Om stödet kan leda till att föräldern mår bättre och kan fungera som en bra förälder på avstånd kommer även barnen må bättre. Det kan leda till att en del barn ges möjlighet till att flytta tillbaka hem under trygga, överenskomna former. Och det kan leda till att andra barn ges möjlighet att få växa upp under trygga förhållanden i sina familjehem.
– Stödet kan leda till att det uppstår en gemensam förståelse till vad som är för barnets bästa. Vi måste börja med att möta föräldern där hen befinner sig. Allt detta innebär att alltid ha barnets bästa i fokus.
Ett omhändertagande av barn är en väldigt intensiv process, både för barnet och för föräldrarna men även för familjehemmet och socialförvaltningens tjänstepersoner. Nu kommer nytt stöd erbjudas åt föräldrar men hur stödjer man barnet och familjehemmen samt socialförvaltningens tjänstepersoner?
– I början av en placering är det i första hand familjehemmet som står för det dagliga stödet till barnet. Detta för att barnet ska ges möjlighet att knyta an till familjehemsföräldrarna och känna tillit och trygghet. I den processen är det viktigt att barnet inte hamnar i situationer som att ha umgänge och möten som kan skapa en ännu större oro och stress. I detta får familjehemmet tät handledning från socialförvaltningen utifrån varje enskilt barns behov. Här behöver också föräldern stöd och hjälp med att förstå att det är för barnets bästa som de inte kan ha umgänge.
– Det är barnets socialsekreterare som ansvarar för att barnet får rätt stöd i den här processen och under hela placeringstiden. Förvaltningens tjänstepersoner får sitt stöd via regelbunden handledning och i arbetsledning. Hen får också stöd av sitt team under de teamträffar man har regelbundet.
Vilka förhoppningar har du om projektets mål att utveckla ett välfungerande stöd med Puff, parallellt med det stöd som socialförvaltningen redan erbjuder föräldrar vid ett omhändertagande eller placering?
– För det första vill jag säga att jag nu är stolt över att förvaltningen äntligen lever upp till svensk lagstiftning om att föräldrar som har sina barn placerade SKA erbjudas råd, stöd och annan hjälp som de kan behöva utifrån att deras barn är placerade.
– Min förhoppning är att genom detta stöd ska barnens hälsa samt upplevelse av trygghet och tillit bli bättre. Jag hoppas också att det leder till att de vuxna upplever att de blir trygga och bra föräldrar på avstånd. Jag hoppas att samarbetet, för barnens bästa, stärks mellan föräldrar, familjehem och socialförvaltning. Jag hoppas att det kan ge förutsättningar till att fler barn kan flytta hem och till att fler barn tryggt kan växa upp i sina familjehem med goda relationer till sina föräldrar.
Min förhoppning och intention är att vi får ökade kunskaper och erfarenheter, i ett lärande, som också utvecklar förvaltningens personal i utredningsarbetet och under placeringstiden.
Hur kommer de föräldrar som är i behov av stöd i kontakt med Puff?
-Nu behöver vi göra tydliga informationsinsatser med framtagande av broschyrer och visitkort som ska spridas i verksamheter som möter dessa föräldrar. På socialförvaltningen behövs en tydlig information väldigt snart till samtlig personal på verksamhetsdagar eller personalmöten.
– Föräldrarna måste få information om att föreningen Puff och socialförvaltningens stöd finns. Föreningens stödpersoner behöver få en utbildning både kring lagar som styr socialtjänstens arbete och vilka rättigheter och skyldigheter en förälder har. Stödpersonerna behöver också träna på förhållningssätt och etiska ramar för stödinsatser.
Smått & gott om Tommy Grundström
Tommy kommer från Gävle fast han har även bott i Stockholm ett tag. Då han blev klar med sin utbildning startade han en karriär som skådespelare. Då Tommy flyttade till Helsingborg började han som fältassistent, där hans roll var att verka som ett uppsökande och förebyggande stöd främst åt ungdomar. Tommy fick många visioner av fältarbetet vilket sedermera ledde till en chefstjänst 2010.
Tommy är fritidspolitiker och sitter i arbetsmarknadsnämnden. Utöver sitt politiska intresse spenderar han sin fritid med sin familj och sina hundar. ”En liten fågel” viskade att även shopping är ett av Tommys intressen. Han älskar den svenska sommaren, även om den kan vara regnig ibland passar han på att njuta av sommarens ljus och allt man kan hitta på under sommarens dagar. Fast det är inte bara värmen som tilltalar honom. Han berättar nästan lite poetiskt om vintern i Norrland ”där snön ligger kvar och ger ett särskilt ljus i vintermörkret, det är mysigt.”
Men när det är dags att packa väskan för att åka utomlands föredrar Tommy att resa till Israel. Utbudet av Israels historiska platser lockar mest men han säger att både Jerusalem och Tel Aviv är fantastiska städer. När han fick frågan om han gillade chips eller godis så var svaret solklart, chips! Enligt Tommy så gillar han nog chips lite väl mycket, då en påse chips åker ner i magen på knappt 20 minuter! Men den stora favoriten är ”sega ostbågar” (ostbågar som legat framme ett dygn…)
(Text och bild: Emily Ellerström)
Klockan är 14 och behandlingsassistenten Suzanne Jansson öppnar dörren till skaparverkstaden. Här inne hänger tavlor och konstverk som de boende skapat. På flera av teckningarna står det ”Till Suzanne”.
Efter en liten stund kommer Peter in med sin rollator. Han visar en teckning med kängurur som han har gjort. Tidigare i livet jobbade han på gamla Boliden, som numera heter Kemira. Nu har han bott på Maria Sol i ungefär tre år.
En efter en kommer de boende in till Maria måne. Suzanne tar fram sånghäften och sätter på musik. Alla får önska sina favoritsånger. Utanför dörren i korridoren ligger Ingers lägenhet. Det syns. Hela dörren är täckt med vykort, små konstverk och hjärtan där det står ”mitt hem”.
