Skapa ett drogfritt tänkande hos individen

Vår invånarreporter Bengt har skrivit en krönika om hur utanförskap och otrygghet kan leda till missbruk och hur han ser på substitutionsbehandlingar.

(Det här är en krönika och åsikterna är skribentens egna.)

Studera eller arbeta är våra mest normala sätt att sysselsätta oss i samhället.

Att bidra till samhället genom att vara en god medborgare som betalar skatt och inte ligger till last är de flestas strävan. Samhällstrycket ökar när arbetstillfällen minskar och bostadsköerna blir längre.

Den enskilde individens konkurrens om både arbete och bostad är inte alltid rättvis. Vi har en utslagsmekanism i vår vardag som jämför våra insatser och kvaliteten.

De som bor kvar hemma trots att de kommit upp i ålder och utan sysselsättning blir lätt en börda för resten av familjen. Förr fick du till svar på socialen om du bad om pengar till uppehälle: ”Har du inga släktingar att fråga? Är dina egna tillgångar slut?”

Till sist har du inga släktingar eller tillgångar kvar.  Resurserna är tömda. Föräldrarna börjar ställa krav på sina ungdomar. I vanliga naturen är det nu djuren stöter bort sin avkomma, men inte människan. Vi ska anpassa oss och rätta oss in i leden. Blir du då utkastad hemifrån och övriga samhället inte har någon plats för dig är ett utanförskap påbörjat. Att styra handlingar med känslors hjälp är inte det optimala.

KASAM, känslan av sammanhang, är inget den känner som blivit utslängd, för att du inte duger att bo kvar hemma. Stressen och pressen på våra familjer ökar också kontrollen på tillgångarna. Utan tillgångar ingen försörjning. Någon känsla av tillhörighet får inte den som ej bidrar. En konflikt är skapad.

Substitut för trygghet

Droger är ett substitut för trygghet. Det du inte hittar i vardagen försöker du få på konstgjord väg. En lösning som inte på något sätt är hållbar eller individutvecklande. Att ta droger för att slippa se sin egna vardag är något vi möjliggör med hjälp av våra privatiserade Laro-mottagningar. Här delas frikostigt ut medicin till de ungdomar som varit i kontakt med till exmpel ”Tramadol” i några månader. Substitutmedicinen är starkare och med sidomissbruk leder det till förödande konsekvenser för individen.

Vi har på ett sådant sätt skapat en beroendeperson. Psyket mår bra men kroppen skriker om hjälp. Att tillföra kroppen syntetiskt material kan aldrig vara bra. Som tillfällig lösning på ett problem du inte kan hantera är Laro-mottagningarna ett alternativ. Vi avskaffade psykiatrisk slutenvård 1999. Nu kan det kännas som att vi ersätter den med att ge de obekväma i samhället en medicin som får dessa mer kontrollerbara.

Ett annat alternativ är de inriktade åtgärderna med syfte att lämna drogen bakom sig. Att inte se drogen som ett alternativ. I detta alternativ ingår det egna behandlingshemmet Olsgården, men även privata aktörer jobbar med samma syfte att skapa drogfritt tänkande hos individen.

Vilket alternativ som är rätt beror på vem du frågar.

(Text: Bengt Nilsson)