Allisa har träffat socialnämndens nya ordförande

Vår invånarreporter Allisa har träffat socialnämndens nya ordförande Eleonora Johansson (M).

Tidigare jobbade du som åklagare, tror du ditt nya uppdrag kommer vara en stor förändring?

– Ja det tror jag. Jag har varit åklagare i 11 år och det har verkligen varit ett roligt men regelstyrt och konfrontativt arbete. Som åklagare har jag kunnat ge order på ett annat sätt och var aldrig så nära människorna det gällde, vilket kommer bli en stor skillnad nu. Som åklagare har jag blivit van vid att jobba mycket nätter, jourverksamhet.

Vad fick dig att vilja bli åklagare?

– Jag ville jobba med människor och det var väldigt intressant att reda ut brottslighet och “lägga ett pussel”.

Hur är din erfarenhet av “den andra sidan”?

– Jag är van vid tragiska levnadsöden och det är något jag kan hantera, men det känns väldigt bra att få göra någonting, för jag tror alla människor kan förändras om det får rätt förutsättningar. Att få vara med och påverka det känns tillfredsställande.

Vad tror du att du kommer lägga mest fokus på under den nya yrkesrollen?

– Först och främst ska jag lägga mitt fokus på att läsa in och lära myndighetsdelen riktigt.

Vad har du för syn på samhället idag?

– Jag tror på samhället och individen men det finns saker att förbättra. Politiskt vill jag göra en del, men det släpper vi under andra omständigheter.

Vad tror du om ett tätare arbete med vård- och omsorgsnämnden till exempel i syfte för stöd familjer med funktionsnedsättning?

– Jag tror att det finns vinster med samverkan överlag, framför allt kring de unga, men att man ser behovet utifrån person.

Kriminalitet, utanförskap och psykisk ohälsa är någonting som växt hos det unga i samhället vad tror du det beror på och hur ska man tillsammans kunna hjälpa?

– Ska man göra någonting på allvar måste man undersöka genom forskning – inte bara tro.

Var tycker du man ska fånga upp den unge, börja bygga ett skyddsnät?

– Så fort man ser bekymmer hos den unga ska något göras, tidiga insatser är bra.

(Text: Allisa)

Avbryt

Lämna en kommentar