Ett samtal om tillit, relationer och prioriteringar

Barn, unga och familj hade verksamhetsdag 10 oktober. Teman var arbetsmiljö och tillit. Vår invånarreporter Allisa tog tillfället i akt att ställa frågor om tillit, relationer och prioriteringar i ärenden.

Anette jobbar som barn- och ungdomsutredare inom socialtjänsten på Barn, unga och familj och under verksamhetsdagen ställde jag några frågor om bland annat tillit, relation och framgång.

Anette prioriterar tilliten högt och ser det som en viktigt grund i en fungerande relation.
– Man kan inte samarbeta utan att bygga ett team. Att vara ärlig och hålla sina ord är viktigt – men samtidigt måste man prioritera.

Att prioritera är någonting som ingår lite i livet anser jag, men ska man verkligen behöva
prioritera bland sina olika ärenden?

Anettes svar gav mig mycket värme men också mycket ångest, hur mycket har egentligen
varje handläggare att göra? Ställde frågan till en del i salen om hur många ärenden som ligger på deras bord just nu och få kunde ge ett svar – men ett svar löd: ”Har cirka 15 nu, så det är rätt lugnt.”

Hur kan det vara rätt lugnt? 15 olika barn och ungdomar med problematik, där det ska finnas
tid och plats för alla – men det ska absolut finnas ork och psyke hos handläggaren.

Ställde frågan om Anette hade någon tanke kring detta, hur ska vi få en förbättring på detta?
Hon var rätt snabb med att svara ”Fler socialsekreterare kanske?” – och det finns nog mycket i det.

Under tiden jag och Anette satt och diskuterade om hur socialtjänsten jobbar blev jag lite irriterad
på mig själv. I så många år jag klankat på soc för deras handlingar – för uteblivna beslut, för
att dom är sena eller bara försvinner och så vidare. Det är ju det som grundat mitt hat emot just
socialtjänsten, för deras handlingar.

Idag ser jag en grund till handlingarna och jag kan se den mörka spiralen som så fort byggs
upp – jag kan inte säga att den försvinner fort, eller överhuvudtaget – jag vet inte, jag känner
fortfarande ett obehag till socialtjänsten.

Jag hatade soc för dom prioriterade mitt missbruk men inte min grund – idag undrar jag vilka av
dom som ens vet att det fanns en grund – en grund till mina handlingar, att jag var trasig inte
kriminell.

Jag såg aldrig grunden till soc handlingar – dom sket kanske inte bara i mig och mina beslut?
Dom kanske räddade min bästa vän ifrån en överdos? Soc är inte onda, bara för få.

Jag frågade Anette ifall hon tyckte grunden eller handlingarna ska vara prio ett.
– Prio ett är att personen ska skyddas, sen är allting individuellt i fallet. Men man kan
inte alltid jobba innanför boxen, återigen får man prioritera.

I flera år har jag haft en insats ifrån socialtjänsten i en annan kommun – med ett stort team runt mig – men över en helg försvann ALLT och jag stod helt ”fri.” Och ska jag vara ärlig – kände jag en större frihet i isoleringen på SIS…

Tycker du allting behöver avslutas så fort?
– Nej verkligen inte, bara för det går bra behöver det inte vara färdigt. Att någon lyckas
betyder inte att vi ska försvinna. Återträffar och dialoger hade varit något att fundera på.

(Text: Allisa Bergstrand)