Ett träd är planterat till minne av avlidna vänner

Stadsbyggnadsförvaltningen och Kamratföreningen G7 har planterat ett träd i Kärnanparken, till minne av dem som gått bort i missbruk.

Trädet.

Kan vi inte placera en sten eller plantera ett träd för våra bortgångna vänner? De som lämnat långt innan det var meningen. Detta var inledningsfrågan från eldsjälen Bo Pettersson (G7) till Moa Sundberg på stadsbyggnadsförvaltningen. Det bildades en arbetsgrupp som skulle plocka fram idéer om hur och var något kunde göras. Att just Zelkova-trädet valdes motiverades med dess skiftande färger i bladverket. Dessa färger påminner oss om de skiftningar vi möter i livet säger Bo.

Bo Pettersson som öppnade ceremonin med att hälsa den samlade skaran (cirka 50 personer) välkomna.

Att ha en fysisk plats att minnas på ökar närvaron av känslor och tillhörighet. Socialdirektören Dinah Åbinger poängterade att det var lika viktigt att komma ihåg alla dom som vänt på sina liv. Och valt en annan väg som leder bort från utanförskap, men även gått vidare med kvalitet.

Även två bänkar är placerade vid sidan . Där en eftertanke kan frodas.

Socialnämndens Ordförande Ann.Christine Borgman läste en dikt från en av våra skalder, Nils Ferlin.

Bo Pettersson, G7

Varvid Stumpenensemblen läste tre dikter om den utsatthet människor i utanförskap lider av. Att livet är föränderligt gör att nyanser uppstår. Det är inte alltid rättvist då en del lämnar utan att ha sett några nyanser. Medan en del av oss som är kvar blir påminda om valmöjligheterna och dess vägar.

Avslutningsvis bjöd Slottshagskyrkan på några allsånger om behovet av varandra och varandras egenskaper.

“Nu går sista visan, dig vill jag sjunga för, vi behöver varandra, du och jag och dom andra som står utanför. Låt den sista strofen bli till en sång vi minns, tack för att jag får ha dig, tack för att alla finns.”

Text och bild: Bengt Nilsson

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *