Johan Klingborg – socialdirektör som brinner för föreningslivet

Vår invånarreporter Ia Jonsson har träffat Johan Klingborg, ny socialdirektör i Helsingborg sedan några månader. Det blir ett samtal om fotboll, formering av sociala tjänster, brukardelaktighet och hundar.

Längst ner i hörnan av korridoren ligger socialdirektörens rum. Väldigt lite har ändrats i rummet sedan jag var här sist. Även om vi nu är på den tredje socialdirektören sedan jag började engagera mig.

Dörren står på glänt och jag ser honom sitta vid datorn. Han reser sig snabbt och kommer och hälsar.

Vi går bort till bordet och slår oss ner. Jag vet egentligen inte så mycket om Johan mer än att han tidigare jobbat i Falkenberg. Där han jobbat som chef i 7 år. Jag har läst intervjuer om att han har en kaffekopp med Falkenbergs FF på, men den ser jag inte. Johan kollar schemat innan vi börjar och tekniken i Helsingborg är ny för honom, så det tar en stund att få rätt på mobilen. Det blir en påminnelse om hur ny han egentligen är. Han började den 7 september 2023.

När allt är klart så pratar vi lite innan intervjun börjar. Johan har nära till skratt och upplevs positiv, så vi kör igång med frågorna.

Om du skulle beskriva dig själv, vem är du?

– Om jag skulle beskriva mig så är jag Johan Klingborg, 53 år, socionom i botten. Jag är trebarnsfar från västkusten och sambo. Jag tycker det är väldigt kul med fotboll och har engagerat mig i alla år, både som ledare och domare. Suttit i styrelser och lite sådana saker. Alla mina 3 barn spelar fotboll och jag har varit engagera i alla. Jag brinner för föreningslivet och det ger en massa. Jag har varit både inom tjejfotboll och killfotboll. Alltifrån när de var väldigt små ända upp till och a-laget. Det är väl jag i en fyrkant.

Du berättade att du utbildade dig till socionom. Vad var det som fick dig att välja just den utbildningen?

– Från början var det nog att jag inte riktigt visste vad jag ville göra, men jag visste att ville jobba med människor. Jag kollade på ganska många olika utbildningar och hade väl ganska okej betyg. Men inte så pass bra att jag kunde välja vilken utbildning som helst. Så jag landade i en ganska bred utbildning. Jag sökte in till utbildningen och gick den uppe i Umeå. Så jag gillar Norrland, gillar riktig vinter, snö och vintersport. Det fanns ingen tanke på att hamna i Skåne men nu blev det så. Men jag bor inte i Skåne, så blir en del pendlande.

Vi tittar båda ut genom fönstret på den lilla snö vi faktiskt fått och skrattar medan Johan säger men tittar man ut får man ju minusgrader och snö här med. Kan inte annat än att hålla med att i år fick vi det.

– Det har jag inte ångrat det är en bra och bred utbildning. Specialiseringen kom just efter jag började jobba på socialkontoret. Men historiskt sett har jag jobbat inom frivilligorganisationer och då var det på Rädda Barnen. Sen har jag jobbat inom socialtjänsten i ett par olika kommuner. Jag har även jobbat inom tvångsvården. Men min specialisering blev myndighetsutövning. Rättigheterna som kantar den socialtjänstlagstiftning vi har, som jag tycker är en väldigt bra lag. Men mest har jag varit inom barn och ungdom och myndighetsutövning som varit min karriär.

Efter H22 har man sagt att vi ska gå från socialtjänst till sociala tjänster. Men vad innebär det egentligen?

– Vi kommer ställa om vår organisation. Jag har egentligen två uppdrag som socialdirektör, det ena är formeringsresan, just det du beskriver, från socialtjänst till sociala tjänster, och jag förstår att man tycker det är otydligt. För det är det. Det andra uppdraget jag fick var just myndighetsutövningen. Det låter väldigt tråkigt, men det är också basen för att allting ska fungera. Det är basen till att människor får det de har rätt till. Att de får det stödet samhället faktiskt kan erbjuda. Det var därför jag sa att socialtjänstlagen är en bra lag, en fantastisk lag egentligen. Det gäller att vi kan trygga upp det som socialtjänstlagen säger. Att ta emot ansökningar om allt från boendestöd till tvångsvård, det är en rättighet man har att känna sig trygg med.

– Formeringsresan kommer genomföras som första linjens och andra linjens socialtjänst. Det som är sociala tjänster är det jag skulle vilja kalla om du som helsingborgare är i behov av stöd av något slag. Då ska vi ha så många tjänster som möjligt som du ska kunna söka utan att gå igenom en utredning. Så att du som helsingborgare kan hitta alla insatser och resurser enkelt. Det är det som är första linjen. Men allt går inte ha öppet på grund av att det är komplicerat, dyrt eller svåra grejer. Det kommer en ny socialtjänstlag som gör att vi kommer kunna jobba mer förebyggande. Så väljer jag att se sociala tjänster. Det kommer inte bli för alla, men det kommer bli mer än vad det är idag.

– Andra linjens socialtjänst är myndighetsutövning. När vi måste gå in och titta och göra bedömningar. Där stödet är så pass avancerat att man måste göra en prövning. Vi kommer alltid ha kvar vår myndighetsutövning, där har vi ett särskilt ansvar speciellt mot våra barn och ungdomar som far illa.

– Vi kommer även försöka titta mer familjeinriktat än på bara en person i familjen. Vi ser ju att nästan alla vi möter ingår i någon form av nätverk. Man har bröder, systrar, föräldrar, man har nära vänner som nästan är som familj. En nackdel med socialtjänsten är att vi är väldigt personinriktade. Du är barn, du är vuxen, du har den diagnosen eller den. Sedan hamnar du i det facket. Vi behöver bredda det. Så vi tittar på både första och andra linjens socialtjänst som ska vara mer familjeinriktad. Det kvittar om du är 15, 16 eller 70 år, du hamnar inom samma grupp ändå. Inom den gruppen behöver du sen ha kompetens om barn, du behöver kompetens för socialpsykiatri och särskild kompetens för missbruk. Vi måste ha kompetens att kunna ta hand om helheten och inte bara en del. Jag tror på denna omställning och att den kommer kunna trygga upp vårt arbete.

Han skattar lätt även om vi är inne på tuffa ämnen. Han pratar även om vilken hård miljö socialsekreterarna jobbar i och att vi måste vara rädda om dem. Tuff arbetsbelastning, tidsbrist, de blir hårt granskade både i beslut och utav media. Ärenden är ofta väldigt svåra och tunga. De måste orka med och få det stöd de behöver. Jag kan inte annat än att hålla med. Som brukare är det viktigt att få ha en stabil relation till sin socialsekreterare.

Men nu är det dags att börja ställa frågor om brukardelaktighet. Något jag själv brinner för och självklart kan man inte träffa den nya socialdirektören utan att fråga honom om det. Speciellt efter att själv jobbat som brukarutvecklare i Helsingborg i nästan 9 år i olika projekt.

Här i Helsingborg har ju socialförvaltningen gått ut stenhårt med att jobba med brukardelaktighet, brukarmedverkan. Man har valt att anställa brukare i olika projekt för att verkligen få med brukarnas kunskaper i projekten. Hur ser du på brukardelaktighet?

– Jag har inga ambitioner på att göra en ändrad inriktning där. Jag jobbar utifrån mitt uppdrag att säkra upp myndighetsutövningen och ställa om så vi får en mer lättillgänglig socialtjänst. Framförallt en mer förebyggande socialtjänst.

Skulle du själv kunna tänka dig att ha med dig våra brukarutvecklare och representanter på olika ställen för att ha med dig det perspektivet och den kunskapen?

– Ja och det finns ju bra metoder, på Rädda barnen jobbade jag med en norsk modell där man hade workshops med barn som var placerade utanför sitt biologiska hem. De workshopparna blev till slut en bok. Så självklart kan jag tänka mig det. I barnkonventionen står det att du ska bli hörd i de frågor som berör dig. Både lagstiftningen och sunt förnuft säger att det är så vi ska jobba. Där vet jag att Helsingborg är offensiva så det är jättebra. Ännu ett verktyg i verktygslådan bland många verktyg vi behöver. Jag är positiv till brukarmedverkan. Det finns inga motsatser eller motsättningar i det vi styr emot. Jag tror det är en försättning. Jag tror att inte bara brukare utan hela civilsamhället kommer bli så mycket viktigare för socialtjänsten och socialtjänstlagen framöver. Vi kommer inte räcka till, vi ser utmaningarna i personalförsörjningen.

Jag får en liten återblick i när Johan började som socialsekreterare, hur han fick vara medhandläggare. När han började fick han inte vara huvudhandläggare på ett och ett halvt år. Då hann man slussas in på ett annat sätt. Något som inte är möjligt idag när man anställer. Vi måste som organisation vara rustad för att ta hand om de nya förutsättningarna. Han berättar om att han så smått börjat informera i stora drag vilka förändringar som väntas på socialförvaltningen. Att förändring är jobbigt och svårt men att sitter man bara still i båten ska det nog bli bra. Man vet vad man har idag men inte vad man får. Nu har jag bara en sista fråga kvar till Johan, även om jag skulle kunna ställa 100 frågor till. Men just den här frågan har många som intervjuats av mig fått tidigare.

Så Johan, min sista fråga blir vilken hundras skulle du vara?

– Haha jag har ju hund, så jag får ju vara honom då. En korsning mellan mini Yorkshireterrier och Malteser. Han är världens mest sällskapliga hund, lugn och trygg.

Vi bestämmer vi ska ses igen och prata om brukarutveckling i februari när det lugnat sig lite. Jag tackar för intervjun och ler åt det faktum att Yorkshireterrier är en intelligent, livlig, modig hund med mycket energi. Maltesern är kärleksfull, beskyddande och har lätt att anpassa och lära. Vilket låter som väldigt bra drag hos en chef som ska göra förändringar. Ska bli spännande att följa hur det går.

TEXT: IA JONSSON