Linnea ska förebygga självmord

För varje fullbordat självmord kan man räkna med att det är tio gånger så många självmordsförsök, hundra gånger så många som har planer på självmord och tusen gånger så många som har tankar på självmord. Det gör det förebyggande arbetet livsviktigt. Nu har Linnea Hasslin blivit anställd som samordnare för suicidprevention i Helsingborg. Ia Jonsson har intervjuat henne.

Om du skulle presentera dig själv lite kort vem är du?

– Jag heter Linnea Hasslin och är 28 år gammal. Jag är nyinflyttad till Helsingborg i december 2020 tillsammans med min man. Jag är utbildad folkhälsovetare och har en magister i det. Jag pluggade i Västerås, där jag också har jobbat de senaste åren som utvecklingsledare för psykisk hälsa och samordnare för suicidprevention på Region Västmanland. Jag tidigare också jobbat på Västerås stad som projektledare för ett projekt som heter YAM – Youth Aware of Mental Health, som jag vet att man arbetar med i vissa kommuner i Skåne. Jag kommer från Halmstad från början så nu efter flytten har jag närmre hem, det känns trevligt. Jag gillar att ta promenader, vara ute i naturen och yoga även om jag kan bli bättre på att göra det oftare.

Du har nyligen fått tjänsten som samordnare för suicidprevention (självmordsförebyggande) vad innebär det?

– Det är en tjänst som tillhör socialförvaltningen men som är stadsövergripande, så jag ska jobba tillsammans med alla förvaltningar. Tjänsten handlar om att samordna, driva och utveckla stadens suicidpreventiva arbete. Det handlar bland annat om att höja kunskapsnivån hos medarbetarna och se över vad det finns för utbildningsbehov. Det handlar även om att se över rutiner och riktlinjer som vi har. Hur gör vi när vi möter invånare som mår dåligt? Hur kan vi närma oss ämnet, vad kan vi se för varningssignaler, risksituationer och riskfaktorer?
– Vi behöver arbeta med suicidprevention på olika sätt i staden utifrån förvaltningarnas olika uppdrag. Till exempel behöver vi arbeta på ett visst sätt i de mjuka förvaltningarna, som jobbar mer aktivt med människor, i de klientnära yrkena. I de hårda förvaltningarna, till exempel stadsbyggnadsförvaltningen, där man jobbar med den fysiska miljön och stadsplanering och inte direkt med enskilda invånare och deras mående, behöver man arbeta på ett annat sätt.
– Sen handlar det även om samverkan inom staden, men även med polis, räddningstjänst och ambulans, Region Skåne, brukarorganisationer och andra föreningar, eftersom de också möter invånarna.
– Jag ska även se hur HR hanterar våra egna medarbetare och vad vi har för riktlinjer för det. Det handlar inte bara om ett arbete mot de invånare vi möter, för de anställda är även de en del av invånarna i staden. Det är viktigt hur vi hanterar våra medarbetare om de mår dåligt och att vi har en plan för hur vi möter upp eventuella behov.
– En stor del av min första tid har gått till att kartlägga och undersöka vad det finns för arbete med suicidprevention i staden idag och vad som kan utvecklas. Det är många förvaltningar som driver ett suicidpreventivt arbete redan utan att kanske veta om det. Om man kollar på stadsbyggnadsförvaltningen har de ett säkerhetstänk för den fysiska miljön när de gör något nytt. För mig kan det även vara ett suicidpreventivt tänk.
– När skol- och fritidsförvaltningen jobbar med att få ut så många som möjligt med godkända betyg är det också en suicidpreventiv insats. Att gå ut skolan med godkända betyg påverkar den psykiska hälsan senare i livet. Det kan påverka möjligheten att få jobb och ett socialt sammanhang, skaffa boende, och så vidare.

Du pratade innan om att man skulle kolla över utbildningar, vad som fanns att tillgå där. Är tanken där att man även ska bjuda in föreningarna som kanske möter människor som inte har kontakt med förvaltningarna?

– Det vet jag faktiskt inte riktigt hur det är tänkt än, men det är viktigt att ha dialog med föreningar och brukarorganisationer hur vi kan samverka om utbildningar och andra delar. När det gäller utbildningar i staden finns det ingen centralt utbildning som alla medarbetare ska gå om suicidprevention. Det finns en utbildning som heter SPISS – Suicidprevention i svensk sjukvård, som Region Skåne har skapat och socialförvaltningen har beslutat att alla medarbetare på ska gå den, så det känns bra.
– Det vore fint om staden hade en grundläggande utbildning i suicidprevention till alla medarbetare så en del i mitt uppdrag är att kolla vad som finns för utbildningar som skulle kunna användas utifrån behovet i staden.

Då kommer den stora frågan, varför sökte just du den här tjänsten?

– Främst för att jag tycker det är ett så himla viktigt område att jobba med. Jag har ju jobbat med det i min tidigare tjänst och det är vanligt att människor drabbas av psykisk ohälsa någon gång i livet. Vissa fångas upp, vissa fångas inte upp, vissa klarar sig igenom det själva medan andra behöver mer hjälp och stöd. I grund och botten tror jag att det handlar mycket om medmänsklighet i det här arbetet. Jag är en människa som värnar mycket om alla runt mig och vill att alla ska må bra. Jag tänker att kan jag åtminstone hjälpa en person att må bättre så har jag gjort något väldigt stort för just den personen.
– Jag ser det som en väldigt stor möjlighet att Helsingborgs stad har valt att satsa på den här tjänsten. Sen är det en väldig utmaning, stort område och väldigt svårt, men jag drivs av att det inte är helt enkelt. Jag vill att alla ska få kunskap om suicidprevention och att det inte behöver vara så svårt att jobba med det.
– Jag vill visa att man inte behöver tänka på ett annat sätt, man kanske bara behöver göra på ett annat sätt. Eller tvärt om man kanske inte behöver göra något nytt utan bara tänka lite annorlunda.
– Det är vanligt att vi känner till någon i vår omgivning som har mått riktigt dåligt eller som tagit livet av sig. I Helsingborg har vi ett tjugotal suicid varje år och varje person som dör i suicid har oftast anhöriga runt sig som påverkas. Så det är många som drabbas och påverkas när en människa tar sitt liv.
– Självmordsförsök är cirka tio gånger vanligare än fullbordade självmord och antalet självmordsplaner och självmordstankar är ännu vanligare. Sätter man detta i relation till statistiken för Helsingborg där det varje år är cirka 20 personer som tar sina liv, så är det 200 personer som gjort försök, 2000 personer som har planer och det är 20 000 personer som har självmordstankar. Det är väldigt många och därför är det viktigt att arbeta med suicidprevention.

(Text och bild: Ia Jonsson)

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *