Möte om missbrukare på stan

Den 4 april hölls ett möte om vad vi tillsammans kan göra för att undvika att grupper av missbrukare hänger på stan. Vår reporter Bengt berättar här om mötet ur ett brukarperspektiv.

(Det här är en krönika ur brukarperspektiv och tolkningarna och åsikterna är skribentens egna.)

På plats var fem personer med egen brukarerfarenhet samt representanter från Ria – Hela människan, polisen, stadsledningsförvaltningen, socialförvaltningen och socialnämndens ordförande.

Att det råder ett bekymmer i vår stad, finns inget tvivel om, när det gäller de människor som missbrukar på offentliga platser.

Just nu råder det ett problem för näringsidkarna runt systembolaget. Men även för de utav oss som fortfarande lider där ute.

Sedan systembolaget flyttade från Södergatan ner till Järnvägsgatan tog man också med sig kunderna som handlade där dagligen. Det var närmare än till Råå. Att människor har problem med alkoholen har funnits sedan urminnes tider. Det måste vi ha i beaktande när det gäller motsträvan. Vi kommer till att stöta på och stöter redan på patrull. Det är ett bekymmer med människor som öppet missbrukar. Det är ingen bild våra barn eller vuxna ska behöva se eller uppleva. Det är ingen frisk samhällsbild.

Vi är en hel grupp som gör vårt yttersta för att bidra med en förbättring. Känslan av ett medvetet lugn i lokalen Café Ria (Hela Människan) fick en avslappnande effekt. Därför hittade vi också en öppning på en eventuell lösning.

Samlingsplatser

Idag samlas de som ska eller har varit på systembolaget framför Dunkers kulturhus. Men även människor med ett korsberoende. Det innebär att många olika mående möts. Där den ene är skyldig den andra 2 öl för 3 år sedan. Det utmynnar i slagsmål och polisingripande. Det sker en öppen handel som våra politiker själva sett. Det är en turbulens kring denna målgrupp på denna plats.

Hjulet (Konsul Olssons plats) är ännu en dåligt vald plats att sitta och dricka, sova på bänken eller något annat som stör ordningen. Där finns en stor lekplats för att glädja barnen. Att plocka bort bänkarna och taket över scenen som någon förslog, är förhoppningsvis inte det enda förslaget.

Med detta som underlag försökte vi hitta en lösning. Det finns krafter som lagt ner sådan energi på att försöka lösa lokalfrågan som ett alternativ. Men inga fastighetsägare var med på noterna.

Så vad kunde vi hitta på tillsammans nu?

Det blev mest diskussioner om de  begränsningar som råder. Vid en insats får socialtjänsten inte möjliggöra fortsatt missbruk. Utan en insats ska leda till att individen får en känsla av och viljan till att bli självgående. Att lämna gamla mönster av ond art. Och ersätta med inspirationsfrämjande åtgärder.

Laromottagningar

Här ser vi tillsammans ett ökat problem. När stat, region och kommun ska dela vårdnaden om oss brukare.

Vem betalar?

Vem utför?

Vad behövs?

När ska det utföras?

Behövs det?

Hur ska det utföras?

Alla dessa är frågor kring brukarna av myndigheternas tjänster. Brukaren i sig själv har ingen aning om vem som bär ansvaret i de olika frågorna kring sina problem. Det bekymret skapas av systemet.

När sedan läkemedelsutskrivningen privatiseras och det ekonomiska intresset kommer med in i bilden får samhället ett problem med ökat missbruk. Att privatisera bedömningen av behovet till medicin, kan diskuteras. Det finns idag fem stycken mottagningar i Skåne, en tillhör Region Skåne och de övriga fyra är privata. Socialstyrelsen ställer väldigt höga krav på utfärdandet av tillstånd. Det har hänt vid ett tillfälle att verksamheten fått byta ägare.

Jutan

Tanken som finns är att få de människor som hänger kring systembolaget att vilja ta sig ut till Gåsebäck. Därför ska vi ha nästa möte på just Jutan. Där finns lokaler att nyttja till lämpliga sysselsättningsåtgärder. Och förhoppningarna om att en lösning ska bli lättare att skapa på plats kan bli sanna. Nästa möte beräknas om en månad.

Text: Bengt Nilsson

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *