Rekryterad med brukarmedverkan
Jessica Granquist blev den första i socialförvaltningen som rekryterades genom det nya projektet för brukarmedverkan vid rekrytering. Ia Jonsson var en av dem med egen brukarerfarenhet som var med och grillade Jessica. Nu återförenas de för att prata om sina erfarenheter.
Sedan november 2017 är Jessica Granquist ny verksamhetschef för Gemensamma resurser. Hon har jobbat länge i förvaltningen och är välkänd av de flesta. Men när hon sökte tjänsten som verksamhetschef väntade en omfattande rekryteringsprocess, där personer med brukarerfarenhet för första gången var med och träffade kandidaterna. Ett halvår senare träffas Jessica och Ia Jonsson för att prata om sina erfarenheter.
– Det var en tuff rekryteringsprocess, men varje grupp gav ett nytt perspektiv. Jag sattes i ett annat sammanhang och fick nya insikter om vad tjänsten kommer att innebära, menar Jessica.
Försöket att ha med brukare har inte varit helt okontroversiellt. Både fackliga organisationer och medarbetare har haft synpunkter.
– Det finns fortfarande en del rädsla och okunskap kring att släppa in brukare i rekryteringsprocessen, men det är inte konstigare än att vi har med medarbetare. Det är chefen som i slutändan beslutar om anställningen, men det tillför nya perspektiv att fler är delaktiga, tycker Jessica.
I rekryteringen till hennes tjänst träffade kandidaterna brukarna vid ett särskilt intervjutillfälle.
– Jag tycker nog att alla borde vara delaktiga från start till slut. Grupperna borde ha varit blandade, med flera kompetenser vid varje intervjutillfälle. Visst är det tufft att gå igenom fler grupper, men sedan tänkte jag att vi gör ju samma sak med våra klienter, som också får berätta sin historia i flera olika led.
Ia har också varit med och rekryterat flera socialsekreterare till Barn, unga och familj och förklarar vad hon försöker titta efter hos kandidaterna.
– Chefer och medarbetare tittar kanske mer på vem som kan vad. Mitt utgångsläge är: vad tycker vi som brukare att förvaltningen behöver för att fungera för oss?
Intervju på Fontänhuset
Brukarna genomförde sina intervjuer på Fontänhuset i Helsingborg. Ia undrar hur Jessica upplevde det.
– Det var extra bra. Jag har inte varit där på flera år.
– Du får komma igen, för nu har vi totalrenoverat andra våningen! Vi hade planerat att gå igenom huset för att se hur ni agerade på vägen i kontakten med dem ni träffade.
– Aha, det tänkte inte jag på, jag tyckte bara att det var trevligt.
Jessica minns intervjun på Fontänhuset som den roligaste av de olika grupperna de träffade.
– Alla var delaktiga, i stället för en ledare och tysta observatörer. Det fanns en energi. Ni var peppade. Mer aktiva.
Om det var något som Jessica reagerade på, så var det ett par av frågorna.
– Jag kände att det fanns förväntningar på att jag skulle kunna svara på saker jag inte jobbar med eller kommer att jobba med. Här kanske det hade behövts en genomgång om vad tjänsten innebar innan.
– Det hade vi koll på, men vi hade fokus på individen. Den kommunikativa biten. Därför blev det en del frågor om hur du skulle agerat i vissa situationer, svarar Ia. Jag har inget minne av att du svarade konstigt… men det var någon fråga som jag också reagerade på att den kanske var svår.
Ia ser också att vissa saker kan göras bättre nästa gång.
– Vi behöver vara tydligare innan med syftet och inriktningen på intervjun. Vi vill veta vem du är och hur du tänker, inte så mycket vad du har gjort och vad du kan. Och hade vi behövt vara så många brukare? Vi var inte så samkörda och sammansvetsade innan. Vi hade behövt träffas under mer avslappnade former och förbereda oss mer.
Hon är dock nöjd med den stöttning hon fick av förvaltningen innan.
– Personligen tyckte jag att det var nog, men för en som inte är insatt hade det nog behövts en nedtecknad introduktion.
Brukarutvecklare med hull och hår
Ia trivs med uppdraget som rekryterare. Men hon önskar att verksamheten ibland hade lite större framförhållning och inte missar brukarna i kommunikationen.
– Det var modigt av Dinah Åbinger att bjuda in till det här. Det lyfter brukaren som individ att vara med i ett sammanhang och få ha en åsikt. Det vi upplevde som negativt var att det blev en sista minuten-Skype-intervju med en av kandidaterna. Även vi brukare har kalendrar och behöver framförhållning. Vi behöver också bättre löpande information under tiden om vad som händer i processen. Det dröjde innan vi fick reda på vem som fick tjänsten. Om vi ska vara en resurs måste vi vara en del av helheten, inte bara i en liten del av processen.
Vad kan man då göra för att påverka dem som är skeptiska till brukarmedverkan?
– Alla tycker att det är viktigt med samskapande. Vi är till för våra målgrupper. Men det finns okunskap och försiktighet. Vi som arbetsgivare måste bli bättre på att informera och utbilda våra fackliga organisationer. Vi har en bra dialog via samverkan, menar Jessica.
– Vi kanske kan bjuda in dem till våra möten, menar Ia. Jag ser det som en utmaning att få fler att hoppa på tåget.
Ia är en av de brukarutvecklare som har varit med längst och varit inblandad i en rad olika projekt. Hon har också synts mycket utåt, på mässor, föreläsningar och i media.
– Blir det för mycket för dig ibland, undrar Jessica?
– När det händer är det är oftast i mitt vanliga liv det blir obalans och jag har lite dåligt självförtroende. Men jag brinner för detta. Om jag kan använda de dåliga erfarenheterna jag har från att växa upp inom socialtjänsten till något positivt och få vara del av förändringen så att man inte fortsätter i det som inte fungerat, så satsar jag gärna på att jobba med de här utvecklingsprojekten. Vem trodde när jag var 16 att jag skulle sitta på Dinahs kontor och påverka situationen för andra som har samma problem som jag har haft?
– Det ger dig energi?
– Ja, jag kommer att hamna i svackor, med eller utan er. Jag vill ge tillbaka till samhället. Jag har blivit något av en förkämpe för dem som inte har det så lätt. Jag gör det med hjärtat, med hull och hår. Det ger en annan syn på saker.
Gemensamma resurser med invånarperspektiv
De båda övergår till att diskutera en organisationskarta över Gemensamma resurser som är uppritad på Jessicas vita tavla.
– Jag saknar streck emellan enheterna och ut till andra aktörer. Även om det finns kontakt med fastlandet måste öarna också kopplas ihop. Vi kan stärka de olika delarna genom att samverka, analyserar Ia.
– Det finns samarbeten, även om vi inte har ritat ut dem, funderar Jessica.
Hon tycker att invånarperspektivet är viktigt i en verksamhet som rymmer många olika målgrupper, inte minst föräldrar med barn, som kommer i kontakt med familjerätt, familjecentraler, Familjehuset och Dynamis.
– Jag behöver intryck från andra och sortera i det. Jag behöver vara mottaglig. Det är viktigt att tänka på vilka vi är till för.
– Det hade gått att göra det lite mer inbjudande i receptionen, lite mindre vuxet, tipsar Ia. Varför inte låta barn på sommarläger måla en varsin teckning och rösta fram en som målas upp på en vägg på socialförvaltningen?