Formeringsresan – slutet på historien
Vår invånarreporter Caroline Åberg ger er nu den tredje och sista delen av sitt deltagande reportage från workshopserien om invånarresan. Kan 500 post-it-lappar bana vägen för framtidens sociala tjänster?
Tisdagen efter påskledigheten träffas vi för sista gången i formeringsresan på gamla Tryckeriet. Vi ska nu få ihop ett resultat med den nya socialtjänsten. Ska den ens kallas så? Det är en nedkokad buljong och nu gäller det att hitta essensen. Nästa steg är att skriva ner förslag på hur vi formerar oss in i en ny invånarvänlig socialtjänst – nya arbetssätt och nya samarbetsytor.
Under tre gånger har personer med olika anknytning till socialförvaltningen hjälpts åt att ta fram ett nytt socialtjänstedirektiv. Tillsammans har vi i olika grupper från gång till gång kommit fram till olika förslag på hur man kan förnya socialtjänsten och göra den bättre och mer lättillgänglig får allmänheten. Nu samlas vi en sista gång där vi också ska försöka tillämpa nya åtgärder på ett exempel.
Jessica Granqvist, tillförordnad socialdirektör, börjar med att säga att det gäller att få med så många perspektiv som möjligt utav de 500 post-it-lappar vi skrivit, som ska generera hundratusen tankar. Vad kan vi göra tillsammans med detta resultat – ett kollektivt nytänk?
Förutsättningar på vägen har tagits fram till en ny socialtjänst. Kärngruppen av medarbetare ska titta på förslagen, med närstående funktioner som exempelvis forskare. Även jurister kopplade till kärngruppen tittar på vad vi kommit fram till. Vad är det mest spännande? En omställningsplan är viktig i nuläget.
Joel Veborg från studieförbundet Sensus tar vid och pratar om arbetet som ett andetag: 1. öppna upp och undersöka och samla utifrån ett perspektiv – ej inifrån och: 2. formera nya lägen.
Nu ska vi tillsammans:
- Titta på vad som ligger på bordet
- Hur kan vi definiera oss och vad har de andra kommit fram till och slutligen
- Testa våra förslag
Från invånarportal till föräldraansvar
Pernilla Kvist, utvecklare på socialförvaltningen, framhäver att vi ska samarbeta med andra kommuner och Vendela Hagberg, familjebehandlingsenheten pratar om föräldrastödet i metoden Komet och SES (digitalt stöd för samarbete efter skilsmässa) och att ta fram digitalt material som hjälp och stöd. Och Linda Backe-Joel, från boendet på Malmögatan, menar att det händer att man skickar en remiss till soc utan att registreras, istället för orosanmälan, eftersom det inte är lika skamfilat. Soc är fortfarande skambelagt. Vi pratar om biståndslösa samtal och att alla skulle få läsa boken ”5 gånger mer kärlek” – en trygghetscirkel som inkluderar alla parter.
Skolan är viktig som samarbetspartner. Max 4 månader får en utredning ta, beroende på hur många familjer en handläggare har. Ett ärende kan var löst på en vecka. Skola, BVC och civilsamhället kan vara en väg in till Socialportalen eller ännu hellre Invånarportalen. Föräldrar skulle kunna bli en slags ambassadörer i sina bostadsområden och socialtjänsten måste finnas lokalt. Och båda ska kunna ta ansvar för en sådan plats. Hur möter du ditt barn på ett bra sätt? Inom industrin finns något som kallas ”appreciative inquiry” (uppskattande undersökning), som hjälper organisationer att hitta sina styrkor, fördelar och möjligheter, och det skulle kunna appliceras här också – att man vågar bygga på det som är positivt. Vi ska inte frånta föräldrarna just föräldraansvaret.
Man kan tillsätta ett team där 25 procent går till att följa en klient hela vägen och 75 procent till övrigt. Angelina Lazarova från Maria Skåne Nordväst efterfrågar ett tvärvetenskapligt perspektiv och nämner integrerad verksamhet och Maria-konceptet, som innebär en läkare, en sjuksköterska och en kurator som kunde utökas med en psykolog och beteendevetare exempelvis. Att förändra mycket inom vårdarbetet genom att avdramatisera och förenkla det. Att söka samarbeta mer med vårdcentralerna och foga sig i vad som är den egentliga problematiken.
TEXT OCH BILD: Caroline Åberg