Vår invånarreporter Bengt Nilsson har pratat med socialnämndens nya ordförande Eleonora Johansson (M).

När vi träffades strax innan jul hade hon inte inlett sitt uppdrag än, men Eleonora Johansson (M) som tagit tjänstledigt från sitt jobb som åklagare för att ta över rodret efter Ann-Christine Borgman (MP) som socialnämndens ordförande svarade så gott hon kunde.

(Eleonora Johansson tillträde som kommunalråd i rådhuset den 1 november 2018 och i socialnämnden den 1 januari 2019)

Vad innebär missbruksvård i socialt arbete?

Att jobba med människor är vad socialtjänsten gör i allt sitt arbete. Ingen insats ska vara diskriminerande i sig. En insats ska ta sin utgångspunkt i individens egen kraft.

Ibland behöver du hjälp och då är det viktigt att kunna ge den hjälpen, men med respekt för den enskildes integritet, säger Eleonora Johansson.

Hur ser du på missbruksvård idag?

Med den bakgrunden jag har som tjänstledig åklagare har jag kommit i kontakt med människor som fått vård eller kontraktsvård och har skickats till olika hem för att få hjälp med sitt missbruk, där målet är att bli drogfri.

Verksamheten ska ta sin utgångspunkt ifrån individens självständighet och integritet. Sedan måste det finnas rutiner med ett humant perspektiv.

Är det viktigt med brukardelaktighet i det sociala arbetet?

Ja det tycker jag att det är, att människor som påverkas av beslut eller myndighetsingripande också får ha en röst i det.

Är det viktigt med sysselsättning för målgruppen brukare?

Ja det tycker jag att det är. Jag tror att alla människor i grund och botten mår bra av en meningsfull sysselsättning. Jag tror ingen människa mår bra av att inte vara behövd.

Vilka visioner har du på din post?

Det är en gigantisk fråga!

Uppdraget har två olika delar, där en del är myndighetsbeslut, enligt bland annat LVU (lagen om vård av unga) och LVM (lagen om vård av missbrukare) samt placeringar av andra slag.

Där strävar jag efter att vi ska ha rättssäkra och effektiva, legitimerade beslut som vinner respekt hos alla parter som är inne i det här. Och att vi har processer som går rätt till. Att vi följer de lagar som finns. Att vi ser de människor vi kommer i kontakt med.

I det politiska arbetet är det viktigt att du tror på människan. Att människan kan själv, men kan behöva lite extra stöd i perioder i livet. Då ska du få rätt förutsättningar att lyckas och kunna känna att vi tror på dig. Med andra ord en hjälp till självhjälp.

(Text: Bengt Nilsson)

Är du själv 16-26 år eller kommer du i kontakt med ungdomar eller unga vuxna via ditt arbete? Vill du vara med och ta fram nya sätt att stärka ungas psykiska hälsa? Studieförbundet Vuxenskolan bjuder in till designjam i Helsingborg den 12 februari.

Studieförbundet Vuxenskolan vill ta ännu ett steg i rätt riktning för att kunna lösa en av de största utmaningarna i samhället just nu – att bryta den negativa trenden med unga som mår allt sämre psykiskt.

Med hjälp av vuxna nyckelpersoner från olika organisationer, företag och andra sammanhang ska vi tillsammans med dem som är unga idag lyfta fram de utmaningar som finns och skapa hållbara lösningar och sammanhang för dagens unga. Sprid även gärna inbjudan till de ungdomar och unga vuxna (16-26 år) du kommer i kontakt med som skulle kunna vara intresserade av att delta.

För att så många som möjligt ska kunna medverka hålls dessa träffar (så kallade designjam) i tre olika städer. Oavsett var du bor så kan du deltaga i valfri stad.

Tider och platser

Måndagen den 11 februari är vi på Grynbodgatan 20 i Malmö, klockan 14:30–17:30
Tisdagen den 12 februari är vi på Garnisongatan 7A i Helsingborg, klockan 14:30–17:30
Onsdagen den 13 februari är vi på Fabriksgatan 2F i Lund, klockan 14:30–17:30

Anmälan

Du anmäler dig här senast den 8 februari. Eller genom att skicka ditt namn samt vilken stad du vill medverka i till Jenny.Sjoo@sv.se.

Fredagen den 8 februari bjuder FoU Helsingborg och socialförvaltningen in till forskningsfrukost med temat Samverkan mellan kommunen och föreningar för ökad tillit och trygghet i Helsingborg.

Anett Schenk och Lars Harrysson som är forskare vid socialhögskolan, Lunds universitet, har drivit ett forskningsprojekt under 2018 där de tillsammans med kommunala tjänstemän och aktörer inom civilsamhället i Helsingborg synliggjort flera olika trender och mönster i sådant samarbete. Under forskningsfrukosten kommer Anett och Lars att presentera sina resultat från projektet så här långt och diskutera dem tillsammans med publiken.

Tid: Vi börjar med frukost klockan 7:45. Föredrag och diskussion klockan 8:15-10:00.

Plats: Mindpark, lokal Auditoriet (Bredgatan 11)

Läs mer om föredraget och anmäl dig här.

Inbjudan är öppen för alla, och det är gratis att delta.

Årets första Gemensamma utvecklingsgrupp har temat stöd till föräldrar med placerade barn. En del i ett sådant stöd kan vara att bilda en förening som bland annat skulle kunna förmedla stödpersoner med egen erfarenhet.

Medverkar gör deltagare i den arbetsgrupp som arbetat med föräldrastöd under det senaste året. Arbetet har bland annat resulterat i att socialförvaltningen kommer att tillsätta en tjänsteperson för stöd till föräldrar med placerade barn, men förslaget finns också att bilda en ideell förening. Förmedla gärna inbjudan till bekanta som kan ha intresse av att engagera sig i eller få stöd av en sådan föräldraförening.

Plats: Fontänhuset Helsingborg
Tid: måndagen den 21 januari, klockan 13:30-15:30

• Stöd till föräldrar med placerade barn
• Föreningsbidrag – vilka förutsättningar gäller 2019?
• Arbetsgrupp Brister i samverkan
• Rapport från våra arbetsgrupper
• Övrigt

Kommande möten

11 februari – anhörigstöd
11 mars – tema ej klart

Vad gör du när ansvar för, beroende av och kärlek till en annan människa blir en alldeles för tung börda? Ibland tror man att man är helt ensam… I januari startar en samtalsgrupp för anhöriga.

Träffarna kommer ta avstamp i boken ”Hur ska jag orka?” skriven av Lars Björklund. Gruppen hålls i form av en självhjälpsgrupp med träffar dagtid en gång i månaden, 10 träffar. Varje träff kommer utgå från ett kapitel i boken.

Vad är självhjälpsgrupper?

Självhjälpsgrupp innebär att få träffa andra i en liknande situation, vilket ofta gör att du mår bättre och kan få stöd och förståelse. De första gångerna gruppen träffas finns en igångsättare med för att ge stöd och för att etablera riktlinjer och förhållningssätt. När igångsättaren avslutat sin medverkan är gruppen deltagarstyrd.

En självhjälpsgrupp bygger på frivillighet där deltagarna delar med sig av sina erfarenheter. Var och en får möjlighet att prata om sin situation, lyssna till andra och tillsammans kan ni ge varandra styrka att gå vidare.

Plats: Träffpunkt Sköldenborg, Hebsackersgatan 6
Tid: onsdag 30 januari klockan 13:30-15:30, därefter sista onsdagen varje månad.

Välkommen med din anmälan till anhorigstod@helsingborg.se eller ring anhörigkonsult Anna Pihlqvist på telefon 042-10 40 44 för vidare information och anmälan.

Vårens program för anhörigstöd (pdf).

Sandra Klinth från Antidiskrimineringsbyrån Norra Skåne, klev in genom dörren och berättade om hur de jobbar för att motverka olika former av diskriminering. Hon berättar hur de jobbar, vilka tjänster de erbjuder samt vad som händer vid en anmälan.

• Mia Norgren Nguven från stadsledningsförvaltningen delar med sig om Helsingborg stads planer för lika möjligheter.
• Fritidsbank kan möjligtvis bli en ny sysselsättning för personer med missbruk och/eller psykisk ohälsa.
• Samskapande, (maskrosbarn) Hur upplever ungdomar sin kontakt med socialförvaltningen.
• Nytt Digitalt Team ska tillsättas.

Är du nyfiken på att veta mer? Klicka Här för att gå till dokumentet.

I oktober började Maria Malcus arbeta som tjänstedesigner på socialförvaltningen. Vår invånarreporter Bengt har pratat med henne.

Maria ersätter Leif Redestig, som går i pension.

Jag skulle få träffa socialförvaltningens nya tjänstedesigner Maria Malcus. En titel som gjorde mej nyfiken. Vad stod den för och vilka tjänster skulle designas?

Med en nyinköpt Wienerlängd i cykelkorgen svänger jag runt hörnan på Bredgatan. Det närmsta cykelstället får duga. Vi hade bestämt 13:00 och jag var i sista minuten. Jag låste cykeln och tog påsen från cykelkorgen. Siktet var riktat mot dörren jag skulle igenom.

Jag såg gestalter som stod utanför och samtalade och tänkte inte på att se vilka dom var. När jag var på väg att passera tilltalades jag vid namn av Maria som kom från lunch. Det var utvecklaren Pernilla Kvist och Maria som stått där och delat tankar. Med dessa i sällskap blev ingången en annan. Valet att ta trappan till femte våningen var inte mitt utan de friska tösernas.

Med en kopp kaffe och en nyskuren kakbit satte vi oss i ett sammanträdesrum för att reda ut oklarheter.

Vad är en tjänstedesigner?

– Det är en tjänsteperson som tittar på brukarens behov och stöttar utveckling utifrån dessa, i form av till exempel sociala tjänster. Vad behövs och hur ska vi göra rätt?

Vad gör en tjänstedesigner?

– Det är målgruppen vi är till för som vet vilken hjälp som behövs. En tjänstedesigner skapar förståelse för helheten kring en brukargrupp. Finns det några andra faktorer att ta hänsyn till? Till exempel känslor, resurser och behov. Denna förståelse används sedan för utveckling av verksamheten och nya tjänster. Lösningar tar vi fram tillsammans med både brukaren och medarbetaren, så att organisationen på bästa sätt kan möta brukarens behov som en helhet.

Behövs en tjänstedesigner i socialt arbete?

– Ja absolut, svarar Maria utan att tveka.

Hon tror på sin uppgift. De lösningar vi använder idag är ofta skapade utifrån verksamhetens behov och möter inte alltid brukarens på bästa sätt. Hon jämför med sitt tidigare jobb som produktdesigner.

– Där fick jag lyssna på konsumenterna som köpte och använde produkten för att förstå hur den borde utformas, men även ta hänsyn till hur produkten skulle tillverkas för att hitta en utformning som kunde möta både behov och förutsättningar.

Maria är övertygad om att ett nytänk behövs även inom socialtjänsten.

Visualisera problemen

Efter mötet försöker jag sammanfatta mina funderingar. Det är vågat att ge sig på en tolkning av en brukares mönster. Men det är just vad det handlar om. Att försöka få en bild av hur en brukare lever, bor och fungerar. Det är den nya metodiken som gör det möjligt att komma nära sanningen. Kan vi få en visuell bild av problemen inom socialt arbete, kan vi också titta på problemet tillsammans för att tolka och göra en gemensam insats.

(Text: Bengt Nilsson)

Under hösten 2018 har Idéslussen testat att arbeta med idéer hos socialförvaltningen på ett koncentrerat sätt. Under sex veckor har sex grupper av medarbetare utforskat, testat och skalat upp idéer. Här berättar Idéslussen om vilka erfarenheter de tar med och vad som händer framöver.

Socialförvaltningen jobbar mycket med tjänstelogik och brukarmedverkan. Idéslussen har gjort många tester med medarbetare på förvaltningen som passar in i de arbetssätten. Syftet med Bootcamp var att testa ett koncentrerat sätt att bedriva utveckling av hur förvaltningen arbetar.

Vi förberedde oss för Bootcamp genom att göra en kampanj för att samla in förslag på idéer att testa. Samtidigt öppnade vi också en anmälan för medarbetare som ville delta i Bootcamp och testa med oss. Vi ordnade ett rådsmöte med brukarutvecklare och medarbetare från olika verksamheter i förvaltningen för att välja ut prioriterade förslag. Två veckor före starten av Bootcamp höll vi en omröstning på socialförvaltningens medarbetardagar där alla medarbetare var med och bestämde vilka förslag som skulle testas.

Arbetssätt

Arbetssättet som vi testade i Bootcamp var att jobba med förslag i kategorierna utforska, testa och skala upp.

• Utforska handlade om att lära sig mer om brukares upplevelser.
• Testa handlade om att göra enkla tester av specifika idéer.
• Skala upp handlade om att sprida arbetssätt som fungerar bra till fler medarbetare.

Varje kategori innehöll två förslag och två arbetsgrupper, en för varje förslag. Vi i Idéslussen var coacher för varsin kategori. Arbetsgrupperna samlades med sina coacher under två timmar varje fredag under fem veckor.

De utvalda förslagen

De här sex förslagen har vi jobbat med i Bootcamp.

Utforska

• Upplevelsen att chatta och kommunicera digitalt med socialförvaltningen
• Ungas upplevelse av att ta till våld

Testa

• Kortare utredningar med mindre upprepning för brukare
• Fortbildning inom till exempel psykisk ohälsa och missbruk, som går att tillämpa direkt i möten med brukare

Skala upp

• Att brukare har en ansvarig kontaktperson som jobbar enligt case management-metoden
• Att ge behandling hemma hos brukare (så kallade hemmahosare)

Vad händer nu?

Att utforska upplevelsen av att chatta och kommunicera digitalt med socialtjänsten

Förslaget är att teamet borde presentera insikterna från utforskningen till socialförvaltningens enheter och hämta in feedback, om det finns intresse att ta idén vidare till en prototyp.

Att utforska ungas upplevelse av att ta till våld

Teamet samlade bra insikter och kan troligtvis samarbeta med Idéslussen för att skapa något att testa.

Att testa kortare utredningar med mindre upprepningar för brukare

Anna och Anneli vill jobba vidare med socialförvaltningens test för samskapande, ”Lab 3.0” och eventuellt ta stöd av Idéslussen. Fortsatta tester kommer att göras inom Lab 3.0.

Att testa fortbildning inom till exempel psykisk ohälsa och missbruk, som går att tillämpa direkt i möten med brukare

Anette, Helena o Jhana håller på att boka in en föreläsare i krishantering i januari/februari och att bjuda in föreläsningsdeltagare.

Att brukare har en ansvarig kontaktperson som jobbar enligt case management-metoden

Carin, Ann och Alexandra testar case management med två familjer. Idéslussen ska följa upp och se vilka sorts stöd teamet behöver för att genomföra ett test.

Att ge behandling hemma hos brukare (så kallade hemmahosare)

Joachim och Veronica sammanställer vad de lärt sig om arbetssättet hemmahosare, som har en lång och komplicerad historia i förvaltningen. Flera kollegor vill ta del av deras insikter.

Tre saker som funkade bra med Bootcamp

Att arbeta i förvirring

Både vi i Idéslussen och medarbetarna som var med i Bootcamp hade en positiv upplevelse av att inte alltid ha full koll. Vi kunde ta oss framåt och ändra riktning i arbetet smidigare när vi inte planerade allt från början.

Intervjuer

Intervjuer gav aha-upplevelser. Att träffa personer som berörs av förslaget, oavsett om det är brukare eller kollegor, var effektivt för arbetsgrupperna. Intervjuer eller deltagande observationer hjälpte deltagarna att förstå, bli inspirerade och engagera sig ännu mer.

Samarbete över gränserna

Genom att arbetsgrupperna i Bootcamp innehöll medarbetare från olika verksamheter lyckades vi skapa gränsöverskridande praktiska samarbeten. Tack vare den begränsade tiden för att lösa uppgifterna i Bootcamp undvek arbetsgrupperna att fastna i onödigt långa diskussioner om hur de skulle samverka och koordinera sig.

Tre saker som inte funkade bra

Berättande och dokumentation

Vi har inte lyckats publicera så mycket om arbetet i Bootcamp, vaken under eller efter att det ägde rum, som vi siktade på. Vi har inte dokumenterat arbetet på något strukturerat sätt, utan bara fångat det som vi behövde för att kunna arbeta vidare.

Tiden

Två timmar i veckan är för sårbart. Arbetsgrupperna hade inte möjlighet att få upp momentum. Några av grupperna hade en ny laguppställning varje vecka och de förlorade värdefull tid på överlämningar och återblickar.

Vaga förslag

Förslagen var för vaga och tunna. Processen som vi designade för att samla in och välja ut förslag till Bootcamp var för lång och komplex. Vi kom långt ifrån förslagsgivaren och blev utmattade redan innan Bootcamp startat. När grupperna började arbeta fick de lägga mycket tid på att förstå bakgrunden till sitt ämne.

Våra lärdomar från Bootcamp

Vi definierar lärdomar som sådant vi vet nu men som vi inte visste förut. Det är inte saker som går att agera direkt på, men ändå insikter som är viktiga för oss att ta med oss.

• Vi som coacher uppfattades som lärare. Ibland förväntade sig deltagarna att vi skulle komma med färdig kunskap att lära ut.
• “Vi på SOF är fyrkantiga.” Många deltagare i Bootcamp fick djupare insikt om hur utomstående upplever dem och organisationen.
• Att testa och skala upp är oförutsägbart. Arbetet med förslagen i kategorin utforska gick mer eller mindre som vi förutsett. Testa och skala upp bjöd på fler överraskningar och slutade längre ifrån våra förväntningar.
• Engagerade medarbetare har svårt att frigöra tid. Det är medarbetarens egna prioriteringar och pliktkänsla som gör det svårt för dem att ägna sig åt något som Bootcamp. Det handlar inte så mycket om att få chefens godkännande som vi trodde.

Att göra annorlunda till nästa Bootcamp

Vi tar med oss en mängd saker som vi eller andra som ska göra något liknande bör tänka på. Vår främsta utveckling av konceptet är att vi vill testa att göra nästa version av Bootcamp på heltid och dra ihop det till en fokuserad vecka.

• Göra bara tester, ta bort kategorierna utforska och skala upp.
• Kör en vecka mer intensivt istället för uppdelat.
• Gör mer för att bygga upp gruppkänslan i arbetsgrupperna.
• Se till att förslagen som skickas in är fylligare.
• Ha med en uttalad medorganisatör från förvaltningen.
• Ge arbetsgrupperna en liten budget som måste spenderas i Bootcamp.
• Planera kommunikationen tillsammans med förvaltningen tidigt.
• Se till att Bootcamp finns med i alla kalendrar och tidsplaner hos förvaltningen så fort det är bestämt när det ska äga rum.
• Planera för och jobba på vad som händer med projekten efter slutpresentationerna.
• Förvarna och tryck på förvaltningen att engagera sig mer i efterarbetet.
• Se till att fler från förvaltningen som inte deltagit i Bootcamp är med på slutpresentationer eller liknande.

Rekommendationer till socialförvaltningen

Idéslussen vill ge följande råd till socialförvaltningen i det fortsatta utvecklingsarbetet.

• Våga testa mer radikalt. Starka normer, etablerade rutiner och försiktiga beslutsfattare gör det svårare att testa nytt. Förenkla och skala ner istället för att backa på hur mycket ett test utmanar status quo. Men det gäller förstås att alltid ha full respekt för brukare och lagstiftning.
• Ordna mer umgänge och utbyte mellan personer som inte jobbar tillsammans dag till dag. En av de mer oförutsedda vinsterna med Bootcamp är att många medarbetare som tidigare var obekanta har lärt känna varandra och varandras arbete. Detta är positivt för både utvecklingsarbete och löpande verksamhet i förvaltningen.
• Förenkla istället för att stressa. Det är inget idé att höja tempot ytterligare. Bootcamp har till stor del handlat om att hitta sätt att göra mindre än vi brukar istället för att göra mer. Vi har gjort saker enklare, mer småskaligt och mindre formellt istället för att hetsa på att göra snabbare.
• Sätt konkreta leveransmål för utvecklingsprojekt. Deltagarna i Bootcamp uppskattade att de flesta förslagen på något sätt kom till konkret uttryck. Det gick inte att säga från början vad det exakta resultatet av arbetet skulle bli. Men eftersom målen för arbetet i varje kategori var specifika kunde vi ändå leverera påtagliga resultat.
• Låt alla vara med och testa, även chefer. Alla medarbetare har något att bidra med till en arbetsgrupp som ska testa. Testandet går bäst när vi lägger våra vanliga titlar och uppgifter åt sidan och samlas för att lära oss.

Vad är Idéslussen?

Idéslussen är en del av Hbg Works, Helsingborgs stads accelerator för stadsutveckling. Vi jobbar med att testa medarbetares idéer tillsammans med dem. Vår princip är att testa enkelt och småskaligt, för att lära oss vad som funkar så snabbt som möjligt. Du kan läsa mer om Idéslussen här.

Det vilande projektet fritidsbank/sportotek har börjat leva igen. En stor del i det har Bengt Nilsson, som har engagerat sig och på eget initiativ kontaktat olika berörda förvaltningar för att dra igång frågan. Här ger han sina tankar om varför projektet är så viktig för honom.

Text: Bengt Nilsson

När en individ hamnar i ett utanförskap av något slag, finns där tillfällen som en medvetenhet väcks: “Det här är inte rätt! Jag har hittat fel.”

När jag som hemlös kommer till Fenix trött, sliten och ledsen över mitt liv, över hur jag lever och vem jag är, då får jag en glimt utav verkligheten. Här är individen formbar och sårbar. Då gäller det att ha personal som kan tyda signalerna.

Här skulle vi haft någon form av lättare arbetssysslor som ett alternativ. Vi kan fånga upp individens motivation till att vilja något annat. En sysselsättning där individen blir delaktig i ett sammanhang utanför drogen. En meningsfull sysselsättning.

Mervärdet av delaktigheten leder till att självkänslan byggs på.

Förhoppningsvis vill individen sedan vidare genom andra insatser.

Vad är fritidsbank/sportotek?

Det innebär att samla in sport- och fritidsartiklar som inte används och låna ut dem till allmänheten, som på ett bibliotek. Detta för att bidra till ett hållbart återbruk och till att fler får möjlighet att prova på olika idrotter och fritidsaktiviteter utan att behöva köpa dyr utrustning.

Förslaget som diskuteras nu är att Fritid Helsingborg tar hand om utlåningsdelen, tillsammans med skolor, fritidsgårdar och idrottsföreningar. Arbetsmarknadsförvaltningen och socialförvaltningen kan samtidigt, tillsammans med frivilligorganisationer med social verksamhet, skapa sysselsättning för sina respektive målgrupper när det gäller insamling, sortering, tvättning, lagning och lagerhållning av artiklar till utlåningsställena.

Du kan läsa mer om det tidigare projektet här.